KOMPENDIUM OM ETERHÖLJET

 

ALLMÄN DEL

 

Studiet av eterhöljet

När vi studerar eterhöljet, studerar vi något som enligt vetenskapen inte finns. Men vår utgångspunkt är en annan än den fysikalistiska vetenskapens, nämligen: Människans fysiska energikropp, eterhöljet, är en i sitt slag lika verklig företeelse som organismen, som den till utseendet delvis liknar men till funktionerna är alldeles olik.

Det rör sig om en kropp eller ett hölje, bestående av materia som kallas eterisk. Därmed ter sig motsättningen till vetenskapen än mer tillspetsad, då ju vetenskapen anser att etern inte finns, så att hypoteser om något sådant sägs vara fullkomligt överflödiga.

Människan, anser vetenskapen, är endast organismen med dess uteslutande mätbara fysiska, kemiska och fysiologiska funktioner. Någonting därutöver finns inte – i vart fall kan det inte konstateras med vetenskapliga metoder och instrument. Och enligt det rådande pragmatiska synsättet är det senare liktydigt med det förra.

Likväl lever föreställningen om att människan är mer än sin organism, att människan har flera kroppar, att den väsentliga människan är den osynliga människan. Hur kan förnuftiga, tänkande människor hålla fast vid sådana ovetenskapliga, förmoderna synsätt i vår ”upplysta tid”?

Det finns flera olika slag av vittnesbörd om eterhöljet. Följande fyra kan urskiljas:

Den egna iakttagelsen och personliga upplevelsen. Många människor kan se sitt eget och andras eterhölje som en aura omgivande hela kroppen. Somliga ser mer, andra mindre. Vissa ser finstrukturer, virvlar, centra, utgående strömmar och andra bildningar.

Förnimmelsen av att vara mer än eller något annat än kroppen kan hos vissa människor vara starkt utpräglad. Hos somliga kan den stegras därhän att de ibland finner sig lämna organismen och existera utanför den. I deras fall rör det sig inte längre om eterhöljet utan om ett ytterligare hölje, vilket är av ännu finare materia, emotionalhöljet eller känslokroppen. Om dylika så kallade utomkroppsliga upplevelser finns en stor mängd redogörelser. Det betonas att det inte handlar om sjukliga tillstånd.

Paranormala fenomen studeras allt intensivare med vetenskaplig metod. De sammanhänger ofta med förnimmelser av energifenomen i form av fält omkring eller utstrålningar från kroppen, vilka försökspersonerna – både ”sändare” och ”mottagare” – omvittnar. För detektering av dessa fält eller utstrålningar har flera metoder utarbetats, såsom användande av pendel och slagruta.

Förmoderna traditioner. Knappast ett enda natur- eller kulturfolk före den moderna tidens inbrott har saknat traditionen om att människan äger ett antal finare kroppar, höljen eller själar, varav en uttryckligen är närmast knuten till organismen. Romarnas umbra eller ”skuggan”, egypternas ka, indiernas linga sharîra eller prânamayakosha och kinesernas po är några av de för kultur- och religionshistorikerna mera kända.

Om hur människans flerfaldiga höljen skils åt vid döden skaldade Ovidius:

Terra tegit carnem, tumulum circumvolat umbra,

Orcus habet manes, spiritus astra petit.

(Jorden täcker köttet, skuggan kringsvävar gravhögen,

underjorden får själen, anden söker stjärnorna.)

Därutöver har vi zuluernas iklozi eller ithongo, ojibwaindianernas udjitchog, de centralamerikanska svarta karibernas anigi, för att ge endast några ytterligare exempel svarande mot romarnas umbra etc. Hur kan det finnas en sådan samstämmighet mellan vitt skilda folk, om deras föreställningar inte avsåg något verkligt?

Den esoteriska kunskapen, det vill säga den undervisning som meddelats i hemliga kunskapsskolor hos många olika folk, har en detaljerad förklaring om en hel rad finmateriella kroppar eller höljen hos människan. I själva verket kan de nyss nämnda förmoderna traditionerna också förklaras som läckor från de esoteriska skolornas dolda undervisning.

Grundidén för detta studium är att eterhöljet är människans väsentliga fysiska kropp, viktigare än organismen i egenskap av formbildande matris, energigivare och förnimmelsecentrum, att organismen för sin existens, sitt liv och sina funktioner är helt beroende av detta sitt energihölje. Detta är ingen ny idé utan en urgammal esoterisk tanke.

Ämnet är svårt. Likväl kan mycket av den information som lämnas te sig självklar för läsaren: ”Men så här har jag alltid tänkt utan att jag kunnat formulera det!” Det är nämligen en grundtanke i esoteriken att människan latent kan bära på kunskap hon inhämtat i en tidigare existens. De här avhandlade tingen ligger på gränsen till människans uppfattningsförmåga. Givetvis rör det sig om en kunskap av ett radikalt annat slag än alla de vetenskaper som uteslutande avser den grovfysiska sinnevärlden, discipliner som studeras vid våra universitet och högskolor. Man kan ifråga om esoterisk kunskap tala om ”tillståndsartad vetenskap” (engelska: state-specific science), varvid med ”tillstånd” menas medvetenhetens tillstånd hos den enskilda individen eller gruppen, allmänt eller vid bestämda tillfällen. Den studerande kan inte förstå allt på en gång; kanske förstår han något på morgonen och har mistat förståelsen på aftonen; kanske förstår han något visst först efter flera år och liknande. Långt ifrån alla individer är inställda på att söka förstå. Också i övrigt högt bildade, intelligenta eller begåvade kan visa sig oförstående.

Ämnets svårighet medför åtskillig ovisshet. Givetvis förekommer felaktigheter i den meddelade undervisningen. Det vore egendomligt annars. Inga anspråk på ofelbarhet göres. Om uppgifter ges i kategorisk form, måste det likväl förstås att de är kategoriska endast inom ramen för den hypotes som esoteriken måste vara på mänsklighetens nuvarande ståndpunkt i medvetandets utveckling. Avsikten är i alla händelser inte att uppmuntra till dogmatiskt tänkande eller blind tro utan att stimulera till prövande eftertanke, fortsatt och oavbrutet studium, sökande efter berikande erfarenheter, experiment med livet i uttryckets vidaste mening.

 

Benämningen eterhöljet

Andra förekommande benämningar är eterkroppen, ljuskroppen, energikroppen och bioplasmakroppen. ”Eterkroppen” är alltjämt det vanligaste namnet i den nutida esoteriska och ockulta litteraturen. Här föredras likväl beteckningen ”eterhöljet” i enlighet med den terminologi den svenske esoterikern Henry T. Laurency lanserat. En levande varelses eterhölje är visserligen ett slags kropp, nämligen i den meningen att det är en fysisk materiell form, som existerar i fysiska världen och i fysiska rummet, avgränsar individen, är bärare av livsnödvändiga funktioner och möjliggör för individen att vara verksam och medveten i fysiska världen och därmed att uttrycka egenskaper och förmågor.

Men där så gott som slutar likheterna med det man i dagligt tal kallar ”kroppen”, det vill säga organismen. Till ordet ”kropp” är alla våra föreställningar och erfarenhetsrön om organismen knutna. Ordet ”kropp” avser enligt sitt vanliga begreppsinnehåll något fast, grovmateriellt, grovfysiskt. Ordet ”eterhölje” däremot avser något subtilt, finmateriellt, finfysiskt. ”Kropp” är något som är omedelbart uppfattbart och påtagligt för våra fem vanliga sinnen. Eterhöljet ligger på gränsen till uppfattbarhet för syn, känsel och hörsel, vilket innebär att de individuella skillnaderna i förmågan att uppfatta det är stora: somliga ser och känner eterhöljet tydligt, andra inte alls, åter andra endast svagt.

Det medges att icke heller ordet ”hölje” är fullt tillfredsställande. Med ”hölje” förbinds tanken med något som omsluter och skyddar, och det är vad eterhöljet gör med organismen gentemot materier och energier av högre slag. Men eterhöljet icke endast omsluter organismen utan även genomtränger den fullständigt, vilket inte är vad ett hölje vanligen anses göra. Den viktigaste grunden för valet av ordet ”hölje” är dock att eterhöljet, tillsammans med människans ytterligare höljen av ännu finare materia, höljer och omsluter det inneboende, odödliga jaget, som i materiellt hänseende är en uratom, en monad.

Beteckningen ”hölje” för människans finmateriella kroppar har historisk hävd. I den fornindiska vediska filosofin, som heter vedânta (namnet är språkhistoriskt sett detsamma som svenska ”vet-ände”, det vill säga vetandets fulländning), används beteckningen kosha, som betyder hölje eller skida. I vedântaterminologin kallas sålunda organismen annamayakosha eller ”höljet som består av föda” och eterhöljet prânamayakosha eller ”höljet som består av prâna”, varvid prâna betyder livsenergi.

 

Sju grundläggande esoteriska fakta om livet

Såsom läran om eterhöljet framläggs i denna skrift, är den ingen isolerad teori utan ingår som en naturlig och nödvändig del i den esoteriska världsåskådningen. Denna världsåskådning finns närmare behandlad i Henry T. Laurencys verk. Likväl skall jag redan här sammanfatta några för denna världsåskådning grundläggande fakta och principer, emedan de är nödvändiga för den inledande argumentationen. Först sju grundläggande esoteriska fakta.

Första faktum är att den verklighet, som naturvetenskapen studerar och anser vara den enda, alltså fysiska världen, i själva verket är endast en av många verkligheter eller världar, som alla finns i samma rum och genomtränger varandra i kosmos. Alla dessa världar består av materia och uppvisar energifenomen men är för övrigt kvalitativt olika varandra.

Andra faktum är att de nämnda kvalitativa olikheterna avser de tre grundläggande aspekterna materia, medvetenhet och rörelse, som finns i alla de kosmiska världarna. Annorlunda uttryckt: i alla de kosmiska världarna finns materia, medvetenhet och rörelse, men de yttrar sig olika i dem alla. Detta gäller även rummet, som tillhör materieaspekten, och tiden (fortvaron), som tillhör rörelseaspekten.

Tredje faktum är att den fysiska världen är den kvalitativt lägsta av alla. Det vill säga: dess materia är den grövsta, bestående av de grövsta partiklarna; dess medvetenhet är den mest begränsade, dunklaste; dess rörelse- eller energiinnehåll det ringaste. I fysiska världens lägsta aggregationstillstånd, det fasta tillståndet, avstannar rörelsen helt och hållet på makronivå (kristallisation etc.), även om den fortsätter på mikronivå (atomnivå).

Fjärde faktum är att alla de andra, icke-fysiska världarna är kvalitativt högre världar i en ständigt stigande skala: de allt högre världarnas materia består av allt finare partiklar. De allt högre slagen av medvetenhet är allt friare, mer omfattande och mer genomträngande. De allt högre slagen av rörelse yttrar sig i allt mäktigare energiutveckling.

Femte faktum är att alla världar är befolkade av levande, intelligenta väsen, som har höljen (kroppar) av världens materia, medvetenhet och vilja (rörelseaspektens uttryck genom medvetenheten) av det slag som höljenas materia medger. I själva verket finns i de överfysiska världarna ingenting livlöst. Hela kosmos är levande, och liv definieras som materieformer ägande medvetenhet och energi.

Sjätte faktum är att hela kosmos utgör ett enda sammanhållet helt, en enhet, och att denna enhet yttrar sig i alla de tre aspekterna. Materien är en och en enhet. Medvetenheten är en och en enhet. Rörelsen är en och en enhet.

Sjunde faktum är allts lagenlighet. Lagar, det vill säga konstanta relationer, framträder i alla förändringar, alla processer, alla tillstånd.

 

Sju grundläggande esoteriska principer om livet

Första principen är att de lägre världarna med sina livsformer ytterst formats av och i de högre världarna, närmare bestämt formats av de intelligenta väsen som är verksamma i dessa högre världar.

Andra principen är att i ju högre värld en intelligens existerar och är verksam, desto högre grad av ändamålsenlighet kan väsendet förläna de former det skapar. Denna formernas allt högre grad av ändamålsenlighet är en direkt funktion icke endast av den allt högre intelligensen hos skapande väsen av allt högre kategorier i de allt högre världarna utan även av de allt högre slag av medvetenhet som kan utvecklas i de allt högre världarnas allt högre slag av materia.

Tredje principen är att ju högre slag av materia en livsform består av, desto komplexare kan den göras utan att därigenom bli mindre stabil eller mindre beständig, desto mångsidigare kan den därför bli såsom ett redskap för den inneboende intelligensen.

Fjärde principen är att en livsform i en lägre värld för att bli beständig och ändamålsenlig måste ha föregåtts av en mönsterbildande form, en idé, i närmast högre värld, denna i sin tur av en idé i den därnäst högre världen och så vidare och att i ju högre värld den yttersta mönsterbildande formen bildats, desto högre grad av fullkomlighet kan livsformen i den lägsta världen nå.

Femte principen är att varje livsform, som finns i en lägre värld, icke endast för sin tillblivelse utan även för sitt fortsatta liv behöver en ständig tillförsel av ändamålsenliga, formande, livsuppehållande energier från högre världar. I själva verket utgör de olika världarna, de väsen som bebor dessa och de former väsendena skapar en enda, gigantisk hierarki, varvid med hierarki menas ett system för livsformers naturliga över- och underordning, vilket system vidmakthålles genom att intelligent och ändamålsenligt styrande energier går från det högre till det lägre.

Sjätte principen är att denna grundläggande hierarkiska princip kan urskiljas i varje värld, framför allt i en genomgående sjuindelning. Sålunda har den fysiska världens materia sju aggregationstillstånd, nedifrån räknat: fast, flytande och gasformig materia, varefter följer fyra slag av allt finare etermateria. Den hierarkiska principen yttrar sig i den fysiska världen så, att inga grovfysiska livsformer – organismer – kan leva utan att omhöljas av eteriska livsformer, icke ens uppstå utan att föregås av och formas genom dylika eterhöljen.

Sjunde principen är att ingen lägre värld och inga livsformer i någon lägre värld kan tillfredsställande förklaras enbart med och av sig själva, med och av de inom världen eller livsformen verkande energierna. Samma princip gäller även i mindre skala inom fysiska världen, de sju aggregationstillstånden emellan. Lika litet som det fasta tillståndet förklarar sig självt, utan samband med flytande och gasformigt, lika litet förklarar denna grovfysiska materia sig själv, utan samband med de allt högre etrarna och lika litet kan organismen förklaras utan samband med sitt eterhölje.

 

Sammanfattning: eterhöljet

Enligt den åskådning, som ovan angivna fakta och principer utgör delar av, framstår eterhöljet som en nödvändig och oupplöslig del av allt biologiskt liv och eterisk energi som en nödvändig förutsättning för natur- och livsföreteelserna i vidaste mening.

Vetenskapen erkänner inte någon verklighet utöver den som kan konstateras med grovfysiska instrument. Denna verklighetsuppfattning eller snarare -begränsning kallas i fortsättningen ”fysikalism”. Termen är i viss mån oegentlig, eftersom även etermaterien och eterenergierna är fysiska men likväl är uteslutna ur den fysikalistiska verklighetsuppfattningen. Rättare vore att i vetenskapens fall tala om en än snävare eller ”eterförnekande fysikalism”, och det är denna som avses, när i det vidare talas om ”fysikalism”. I den vetenskapliga fysikalismen ingår dessutom mekanismen, alltså vanföreställningen att enbart mekaniska krafter verkar i naturen.

Fysikalismen kan inte förklara hur organismerna, dessa oerhört komplicerade och känsliga konstruktioner, kunnat bildas, kan fungera och bestå. Läran om eterhöljet erbjuder här en verklig förklaring. Den lär att varenda organism, också den primitivaste encelliga, ja, varje cell i en flercellig organism, har sitt eget eterhölje, som i tiden föregår organismen eller cellen och som är både ”blåkopian” till den och den stomme på vilken den byggs.

Det handlar alltså om en finmateriell energiform, som ger upphov till en grovmateriell form. Denna finmateriella energiform, eterhöljet, är i flera väsentliga avseenden organismens motsats. Organismen är ”mera materia än energi”, eterhöljet är ”mera energi än materia”. Eterhöljet är förhållandevis motståndskraftigt och svårt att förstöra. Organismen är mycket känslig, den kan lätt bli skadad, och med tiden slits den ut och dör. Organismen företer tydligt avgränsade organ och organsystem. Eterhöljet fungerar som en helhet, ett enhetligt energisystem. Organismen är en diskret kropp, har en klart markerad begränsningsyta mot den omgivande världen. Eterhöljet har en öppen kommunikation med den omgivande etervärlden, är liksom en individuell förtätning i dess energihav.

Det fysiska begreppet fält definieras som en rymd, där mot varje punkt svarar en mätbar fysisk egenskap. Man skiljer mellan skalära fält och vektorfält. Hos ett skalärt fält är varje punkt entydigt bestämd endast av intensiteten. Hos vektorfält måste såväl intensiteten som riktningen beaktas. Temperaturfält är exempel på skalära fält, elektriska och magnetiska fält är exempel på vektorfält.

Eterhöljet har vissa egenskaper gemensamma med elektriska och magnetiska fält, såsom fysiken definierar dem, ehuru eterhöljets energier till största delen är av ett annat slag än de som är mätbara med grovfysiska instrument. Emellertid kan energierna detekteras genom människans eget eterhölje, antingen direkt eller indirekt. Indirekt detektering utför man med sådana redskap som slagruta, pekare eller pendel. Dessa redskap tjänar till att förstärka mycket små kroppsrörelser, som är effekter av reaktioner i eterhöljet. Det är eterhöljet, som ger organismen förmåga av retbarhet, förnimmelse och rörelse. Utan eterhöljets närvaro i organismen är denna endast en död kropp.

Eterhöljet är förmedlaren icke endast av livskraften, indiernas prâna, utan därtill av alla energier, som möjliggör för individen att leva och vara medveten i en organism. Eterhöljets betydelse framgår dessutom av följande:

Eterisk medvetenhet är fysisk och står därför näst i tur att erövras i släktets medvetenhetsutveckling. Detta kommer först att visa sig i förmågan att se eteriskt och att konstatera etermateriens existens.

Etermaterien och dess energier är det forskningsfält som ligger omedelbart framför vetenskapen. Allt fler vetenskapsmän kommer att bli varse det eteriska. Särskilt betydelsefullt blir detta för den medicinska vetenskapen. De flesta av de sjukdomar organismen lider av föregås av störningar i eterhöljet. De uteslutande organiska sjukdomarna är få. Sjukdom beror mestadels på eteriska och emotionala missförhållanden, vilka båda medför störningar i eterhöljet och med tiden kommer till sjukliga uttryck i organismen.

 

SÄRSKILD DEL

 

Eterhöljets materiella karaktär

Eterhöljet består av fyra huvudslag av eterisk materia: fysiska atomer (49:1) och fysiska eteriska molekyler av tre slag (49:2‑4). De fyra eteriska materieslagen kallas ibland de fyra etrarna. Det understryks att etermaterien och följaktligen eterhöljet är fysiska materiella företeelser, alltså tillhör den fysiska världen. De fysiska atomerna sammansätter och genomtränger all fysisk molekylarmateria (49:2-7), etermaterien (49:2-4) såväl som den grovfysiska materien (49:5-7).

De atomer vetenskapen talar om är inte de verkliga fysiska atomerna, utan etermolekyler av lägsta slaget (49:4). I esoteriken kallar man dem ibland ”kemiska atomer” för att hålla begreppen isär och inte sammanblanda dessa oäkta atomer med de verkliga fysiska atomerna. De kemiska atomerna innehåller, liksom alla andra molekylarslag, 49 olika materielager. Dessa 49 materielager bildas av två sjuserier allt lägre materieslag, vilka exempelvis ifråga om molekylarslaget 49:4 betecknas 49:4:1:1-7, 49:4:2:1-7 etc. till 49:4:7:1-7. För att nå fram till den verkliga fysiska atomen (49:1) skulle kärnfysikerna behöva arbeta sig igenom (49 x 3 =) 147 allt högre materieslag. Detta kan emellertid ingen fysisk vetenskap göra.

Etermaterien (49:1-4) är beroende av samtliga högre atomslags (1–48) energier och påverkas av samtliga i nedstigande led (1 till 2, 2 till 3, 3 till 4 osv.). Det finns i hela kosmos icke något slags energi, som icke på något sätt manifesteras i fysiska etermaterien och i eterhöljet. Detta betyder att eterhöljet potentiellt är en fullkomlig mottagare och spegel för alla högre slags energier i hela kosmos.

Eterhöljet är i energihänseende människans viktigaste hölje. Först när människan förvärvat kausalmedvetenhet, kan hon genom egen erfarenhet förstå detta faktum. Dessförinnan är det för individen på sin höjd en hypotes, vanligen en föga sannolik sådan.

 

Eterhöljet är det väsentliga fysiska höljet

Eterhöljet är alltså en fysisk kropp, varför det är oegentligt att kalla organismen ”den fysiska kroppen”. Om en enskild kropp skulle kallas ”den fysiska kroppen”, vore det snarast eterhöljet, ty av de två fysiska höljena är eterhöljet det viktigaste.

Att eterhöljet är det väsentliga fysiska höljet förklaras med att det hyser alla de energicentra som styr organismen. Organismen är helt enkelt en automat eller robot, även om den är oumbärlig som sådan.

Utan etermateria funnes ingen fysisk rörelse. Utan eterformerna funnes inga synliga eller grovfysiska former. Utan eterhöljena funnes inga fysiska organismer och ingen fysisk medvetenhet. Månen är ett exempel på en död planet, vars eterhölje befinner sig i upplösning. Dess livlöshet och stillhet är påtagliga.

Eterhölje är förutsättning för cellbildning liksom för cellernas och organismens liv. Varenda cell har sitt eget eterhölje, utan vilket cellen aldrig hade kunnat bildas. Utan eterhöljet kunde organismen icke formas och skulle den sakna liv. Eterhöljet är sätet för och förmedlaren av de olika funktionella energier som är förutsättning för organismens liv, de energier som de gamle gav den gemensamma beteckningen ”livskraften”. Funktionsbrister i eterhöljet återverkar på organismen.

Eterhöljet tjänstgör som förmedlare av vibrationerna mellan organismen och de överfysiska höljena: emotional-, mental- och kausalhöljena. Inga överfysiska energier, av vad slag de vara må, kan nå organismen annat än genom eterhöljet. Alla impulser, som synes uppstå i och fortplantas i organismens nervsystem, är i själva verket yttringar av energiaktivitet i eterhöljets ledningssystem, vilket genomtränger det organiska, som kallas nervsystemet.

Organismen styres av energierna från eterhöljet, emotionalhöljet, mentalhöljet och kausalhöljet. Dessa fyra olika slags energier kommer från antingen fysiska världen, emotionalvärlden eller mentalvärlden genom motsvarande höljen eller direkt från kausalhöljet genom eterhöljets hjärtcentrum.

Eterhöljet upptar fysisk eterenergi, som på sanskrit kallas prana. Från eterhöljet befordras prana genom blodet till organismens alla delar. Detta visste den store skalden och naturforskaren Goethe, och därför skrev han att ”blod är en särskild sorts saft”.

Eterhöljet är till före organismen, som byggs på eterhöljets nätverk och med eterenergier. Genom attraktionskrafter dras grovfysisk materia (49:5-7) till den energiserade eterformen och byggs gradvis in i den, tills den ömsesidiga genomträngningen är så fullständig att de två höljena utgör en enhet.

Organismen och eterhöljet tjänstgör såsom ett enda hölje. Den bästa, minst vilseledande beteckningen är därför ”organismen med dess eterhölje”. För förstajaget på mänsklighetens nuvarande allmänna utvecklingsstadium gäller att eterhöljet icke har någon självständig existens. Det är funktionsdugligt så länge organismen består, upplöses sedan med organismen, och detta sker cell för cell.

Annat gäller för de högre utvecklade mänskliga individer som kommer att inkarnera i framtidens eteriska raser. Eteriska människoraser, som finns på många andra planeter, kännetecknas av att de inte äger organismer utan har eterhöljet som sitt lägsta hölje och enda fysiska hölje. Hos dylika människor har eterhöljet givetvis självständig existens.

Naturligtvis gäller detta i än högre grad övermänskliga individer (andrajag och tredjejag), som valt att manifestera sig i fysiska världen. Dylika individer, som alltså förvärvat övermänsklig jagmedvetenhet, alltså åtminstone essentialmedvetenhet (46), kan avsiktligt forma sitt eget ändamålsenliga eterhölje med hjälp av förstatriadens fysiska atom. Detta kan ingen människa göra.

All materia är bärare av energier, och detsamma gäller eterhöljets materia. Energierna är det väsentliga, vilket uttrycks med det esoteriska talesättet ”allting är energi” eller ”allting är vibrationer”. Materien är visserligen det alltid nödvändiga underlaget men är likafullt av mindre betydelse. Genom eterhöljet strömmar emotionala, mentala, kausala och ännu högre energier. Energierna är väsentligen emotionala hos 85 à 90 procent av mänskligheten, mentala hos c:a 10 à 15 procent och kausala hos mindre än en procent. De emotionala energierna finner sitt egentliga utlopp genom eterhöljets solarplexuscentrum. Flertalet människor låter sig regeras av sina känslor; fåtalet av de mentalt aktiverade känslorna.

Varje människans hölje tillhör något av de sju departementen. Eterhöljet (49:1‑4) tillhör vanligen sjunde departementet och organismen (49:5‑7) tredje departementet. Hjärnan innehar i detta avseende en särställning. Hjärnbarkens nervceller tillhör nämligen i regel samma departement som eterhöljet. Hjärnbarkens nervceller tar emot emotionala och mentala atomer från respektive höljen och höljescentra. Det är nervcellernas eterhöljen, som tar emot de högre atomerna.

I studiet av eterhöljet ligger möjligheten att nå en fullständigare insikt om materiens lagar och hälsans lagar. Hälsobegreppet har i den nuvarande civilisationen blivit alltför inskränkt till att avse endast den individuella organismens sundhet och välbefinnande. I framtiden kommer man att inse att organismens hälsa är beroende icke endast av eterhöljets och de överfysiska höljenas hälsa utan även av hälsan hos alla de övriga naturrikena i planetens fysiska värld, av harmonin och samarbetet med dessa och med planetens fysiska materia.

 

Eterhöljets utseende och byggnad

Eterhöljet har i stort sett samma gestalt som den organism det är förbundet med men når ett stycke utanför den normalt synliga organiska gestalten. På människans högre utvecklingsstadier, när hjässcentret är väckt och fungerar, är eterhöljet av betydligt större omfattning och har då vanligen inte längre den kroppsliknande formen utan i stället äggform.

Hos normalindividen är eterhöljet i sin helhet till färgen svagt lysande violett‑blått‑grått. I aktiverat tillstånd hos en individ med utvecklad eterisk medvetenhet lyser eterhöljet med ett starkt gyllengult ljus.

Eterhöljet kan ses med utvecklad eterisk syn. I början av etersynens utveckling ser man mestadels endast ett otydligt, odifferentierat fält, vilket omger hela kroppen. Beroende på etersynens förmåga av inställning på grövre eller finare materieskikt förefaller eterhöljet sträcka sig några få millimeter till flera decimeter utanför organismen.

Eterhöljet kan betraktas på två sätt; dels såsom det genomtränger hela organismen och alla dess celler, dels såsom det når utanför organismen och omger det som en aura. Hur långt eterhöljet når utanför organismen – några centimeter till flera decimeter – beror på utvecklingsstadiet. De som är begåvade med eterisk syn, har lättare att studera den del av eterhöljet som når utanför organismen än dess inre delar. För att studera den del som genomtränger organismen fordras särskild utbildning och erfarenhet, då det annars är svårt att hålla isär det grovfysiska (49:5-7) och det eteriska (49:1-4) i dettas olika utstrålningar.

En mer utvecklad eterisk syn visar att den del av eterhöljet, som når utanför organismen, består av flera skikt: ett ganska mörkt och statiskt, ungefär 1 cm tjockt skikt närmast huden och därefter ett mycket bredare, ljusare och tydligt mer dynamiskt skikt. En detalj som ofta noteras är band, som strömmar ut ur fingertopparna. För att se eterhöljets finstruktur måste man ha en väl utvecklad etersyn och förmåga att fokusera eterblicken.

Eterhöljet ter sig som en väv av en mångfald trådar. I verkligheten består det av en enda mycket fin tråd, flätad till ett nätverk. Denna tråd kan också beskrivas som en kanal eller ett rör, genom vilket energierna flödar. Trådens fortsättning utgör den magnetiska led som förbinder eterhöljet med emotionalhöljet genom båda höljenas hjärtcentra. Denna förbindelseled kallas på sanskrit sutratma, trådsjälen.

Det är riktigt att betrakta eterhöljet såsom den matris eller grundform som organismen växer inom och sedan alltid innesluts av. Bilden av eterhöljet som livmoder och organismen som inneslutet foster är endast delvis riktig, eftersom livmodern är ihålig, medan eterhöljet är fyllt med inre strukturer – dels motsvarigheter i etermateria till organismens celler, vävnader och organ; dels egna eteriska strukturer, som inte har grovfysiska motsvarigheter.

Eterhöljets materia (molekyler och atomer) sammanhålls elektromagnetiskt. Eterhöljet är alltså av elektromagnetisk karaktär. Det består av kraftfält, som är ställda i rät vinkel till varandra, liksom ett elektriskt fält alltid står i rät vinkel till ett därmed sammanhängande magnetfält. I eterhöljet kan tre huvudsakliga kraftströmmar iakttagas.

Den första kraftströmmen är vertikal och går uppför och nedför eterhöljets centrala axel, som motsvarar organismens ryggrad. Denna energiström kan liknas vid en elektrisk växelström, som inträder i eterhöljet genom huvudet och ryggradsslutet. Denna första ström, som egentligen är sammansatt av tre, sägs gå ”mellan solen och jorden”. Den inducerar andra strömmar, som går i rät vinkel till den första strömmen mellan ryggraden och eterhöljets yttre gränser. Dessa strömmar, som företer anblicken av horisontala band, är de utstrålningar som eteriskt seende iakttagit och omnämnt. De horisontala utstrålningarna inducerar i sin tur ytterligare andra strömmar. Dessa går i ett ständigt flöde runt eterhöljet. Deras rörelseriktning är i rät vinkel till de horisontala, alltså ”från pol till pol”.

Eterhöljet består alltså av varandra korsande energiströmmar, liksom flätverket i en korg, med ryggradens eteriska motsvarighet som en axel. Det är denna axel, som håller eterhöljet samman och ger det en sammanhängande form. Om centralaxeln liknas vid en långsträckt vertikal magnet, kan eterhöljet liknas vid de omgivande kraftfälten. Beträffande organismen kan centralaxeln sägas likna ryggmärgen och övriga centrala nervsystemet. De horisontala utstrålningarna har viss likhet med blodomloppet och de vertikala cirkulationerna med lymfan.

Liksom de tre nämnda grovfysiska organsystemen är livsviktiga för organismen, är de nämnda eteriska strömmarna livsviktiga för eterhöljets fortbestånd och funktionsduglighet. Strömmarna i den centrala axeln är nödvändiga icke endast för eterhöljets förmåga att vara bärare av fysisk medvetenhet och förmedla överfysisk medvetenhet, utan nödvändiga också för individens fysiska liv. Liksom blodet forslar nödvändiga näringsämnen och syre till cellerna samt befriar dessa från slaggprodukter och koldioxid, har de horisontala strålningsbanden i eterhöljet motsvarande funktion ifråga om finare fysisk materia och energi. De upptar vitaliserande eterenergi från atmosfären och förser hela eterhöljet därmed samt skaffar bort förbrukat eteriskt material. Liksom lymfan är ett reservförråd av kemisk föda för organismen, är dess eteriska motsvarighet en behållare av potentiell livsenergi för eterhöljet.

De fyra fysiska materieslag (ett atomslag och tre molekylarslag), som eterhöljet är sammansatt av, bygger upp ett nätverk av fina kanaler. Dessa kanaler når vissa delar av kroppen via ett stort antal centra: sju större och 21 smärre, därtill cirka 300 brännpunkter, varav 49 särskilt viktiga.

Dessa centra och brännpunkter för överföring av energi är alla förbundna med varandra genom större kanaler än de kanaler – de så kallade nadierna – som i oerhörd mängd bygger upp eterhöljet i dess helhet. Dessa större kanaler är nämligen sammansatta av många smärre, vilka löper samman i de nämnda centren och brännpunkterna.

Mängden smärre energikanaler bildar i alla organismer ett nätverk, som motsvarar nervsystemet. Detta nätverk har ännu inte upptäckts av vetenskapen, ehuru enstaka forskare studerat det i samband med sin forskning om akupunkturmeridianerna. Nadierna förbinder eterhöljet som helhet med såväl centrala som perifera nervsystemet (det sistnämnda bestående av sympatiska och parasympatiska systemet). Det är inte nervsystemen utan nadinätet, som är den verkliga mottagnings- och reaktionsapparaten och via eterhöljets centra och den eteriska hjärnan står i kontakt med emotional- och mentalmedvetenheten. För att använda nadisystemet avsiktligt och ändamålsenligt måste individen ha blivit 46-jag.

Eterhöljet, nadinätet och organismen är under inkarnationen oskiljaktiga. Det är dessa tre, som tillsammans utgör den fysiska kroppen i egentlig bemärkelse.

Det är eterhöljets centra och brännpunkter, som bildar de endokrina körtlarna och därefter uppehåller dem, det vill säga förser dem med energi. Nadierna bildar och uppehåller de båda nervsystemen, det centrala och det perifera.

Den så kallade ektoplasman, som spiritualisterna experimenterar med, är en del av eterhöljets materia som kunnat lösgöras från organismen. Alla esoteriska lärare varnar uttryckligen för alla dylika experiment, eftersom risken är mycket stor att mediet åsamkar sig obotlig skada.

 

Eterhöljets uppgifter

Eterhöljet har tre huvudsakliga uppgifter, som är sinsemellan nära förbundna. Eterhöljet verkar som mottagare av energier, som upptagare av energier och som utsändare av energier. Med upptagning av energier menas här deras ändamålsenliga nyttiggörande inom och anpassning till individens eterhölje. Om eterhöljet fullgör dessa tre uppgifter i ett tillstånd av jämvikt, återspeglas detta i organismen såsom ett tillstånd av god hälsa. Nyckeln till hälsa består alltså i rätt mottagning, rätt upptagning och rätt utsändning av energier. Med ”rätt” menas här såväl funktionssättets som själva energiernas kvalitet.

De mottagna eterenergierna utgör näring för eterhöljet. Liksom organismen för att bibehållas vid hälsa måste få näringsrik mat av god kvalitet, måste eterhöljet få rätt energi för att bibehålla sin hälsa. Mottar eterhöljet övervägande etrar av låg kvalitet och ringa energiinnehåll, blir det ofelbart försvagat och kan bli sjukt och skadat.

Till eterhöljets uppgifter hör att möjliggöra formandet av organismen, att med sina eterenergier (nerdimensionerade energier från högre världar) hålla organismen vid liv och ge den rörelseförmåga. Alla organismens organ är anknutna till centra i eterhöljet.

Allt i naturen hålls vid liv av etermateriens energivibrationer. Eterenergierna påverkar monaderna allt efter den nivå dessa nått i de olika naturrikena. Det medvetenhetsinnehåll, som ligger över nivån, går monadmedvetenheten spårlöst förbi.

Fröet är omgivet av ett eterhölje, och tack vare detta eterhölje kan fröet gro och växa. I själva fröet ligger alla de möjligheter som blir förverkligade i växten; i ägget de som blir förverkligade i djuret och i människan. Frö- och äggbildning är egenskaper, som kunnat komma till fullt uttryck i materien, eftersom vårt solsystem inte är en nyskapelse utan en ”återfödelse” av ett tidigare solsystem. Vårt solsystem sägs därför vara av andra graden. I det äldre solsystemet av första graden förvärvade materien vissa egenskaper, som den sedan latent bevarade efter detta systems upplösning.

Eterhöljet möjliggör fysisk förnimmelse och medvetenhet. Utan fysiskt eterhölje skulle individen sakna sinnesförnimmelser. Det är den exoteriska, akademiska fysiologins uppfattning att människans förmåga av fysisk förnimmelse och medvetenhet beror på nervcellernas retningsförmåga. Men enligt den esoteriska fysiologin saknar den organiska materien egen förmåga av förnimmelse. Att dylik förmåga framträder i organismen, beror på att denna är genomträngd av ett fullständigt eteriskt nervsystem, enär varenda nervcell har sitt eget eterhölje. Etermaterien genomtränger organismen så fullständigt att den finns även i det lägsta fysiska molekylarslaget (49:7).

Eterhöljet är den mekanism som förmedlar energi och medvetenhet mellan fysiska världen och individen samt mellan fysiska världen och de överfysiska världarna (emotional-, mental-, kausalvärldarna etc.) Inga som helst intryck – vare sig de uppfattas objektivt eller subjektivt, vare sig de tas emot från den fysiska världen eller från de överfysiska världarna – kan nå hjärnan annat än genom eterhöljet. Om eterhöljets förnimmelsefunktioner sätts ur spel genom kemisk påverkan (alkohol, droger, narkos), skada eller död, blir resultatet medvetslöshet. Om eterhöljets livs- eller energifunktioner sätts ur spel, dör organismen. Om eterhöljet delvis drivs ut ur en kroppsdel, blir denna bedövad och känsellös.

Det beror på eterhöljets beskaffenhet hur mycket av energierna från emotional-, mental- och kausalhöljena som kan tränga ned i organismen och hjärnan, hur mycket av sina latenta egenskaper och förmågor människan har möjlighet att återförvärva. Sedan beror det givetvis också på de allmänna livsomständigheterna och tillfällena till återförvärv. Många eteriska möjligheter blir därför aldrig förverkligade.

Eterhöljet är det egentliga skördehöljet, det vill säga det av människans höljen som skördelagens representanter huvudsakligen använder för att utmäta den skörd som skall tillfalla individen i den nya inkarnationen. Eterhöljets förmåga att tillgodogöra sig de etervibrationer, som genomströmmar fysiska världen, blir i väsentliga avseenden bestämmande för den nya inkarnationen. På denna eterhöljets förmåga beror individens möjlighet att använda de egenskaper och förmågor som han tidigare förvärvat i människoriket och som är latent bevarade i förstatriaden.

Genom de kanaler och rör (nadier), som eterhöljet består av, strömmar vitaliserande eterisk energi från planeten Jordens eget eterhölje, så kallad planetarisk prana. Men dessutom kan det genom dessa nadier strömma emotional, mental, kausal, essential eller superessential energi, beroende på det utvecklingsstadium individen uppnått, alltså om han är ett emotional-, mental- eller kausaljag i människoriket; ett 46- eller 45-jag i femte naturriket.

Eterhöljet förmedlar vibrationerna mellan organism och emotionalhölje. I vad mån eller på vad sätt dessa vibrationer kan uppfattas och återges av fysiska människan, beror på dels eterhöljets sammansättning av etermateria, dels nervsystemets funktionsförmåga. Är något visst parti nervceller förstörda, outvecklade eller på annat sätt funktionsodugliga, kan organismen inte uppfatta eller återge de vibrationer dessa celler skulle upptaga eller uttrycka.

 

Eterhöljets betydelse för organismen

Alla organiska livsformer har två fysiska höljen: organismen (49:5‑7) och eterhöljet (49:1‑4). Skillnaden mellan en levande och en död organism är eterhöljets närvaro i organismen. Det sagda gäller såväl växter och djur som människor. Drivs eterhöljet ut ur organismen, inträder skendödhet (kataleptisk trans). Avklipps förbindelsen mellan eterhöljet och organismen, dör denna omedelbart.

Icke endast organismer, utan alla slags naturformer är utrustade med eterhölje, alltså även minerala livsformer, kristaller. Mineralmonaden har emellertid icke ett individuellt eterhölje, utan eterhöljet tillhör gruppsjälen. Detta betyder att hur många brottstycken som helst av en och samma större kristall står i kontakt med varandra oberoende av deras avstånd inbördes i rummet. Detta faktum kommer sannolikt att utnyttjas till fullo i framtidens kommunikationsteknik.

Att eterhöljet och icke organismen är det egentliga fysiska höljet framgår, när man betraktar det från alla tre aspekterna. Materieaspekten: det är eterhöljet som bygger organismen. Rörelseaspekten: det är eterhöljet som sätter organismen i rörelse och ger det energi. Medvetenhetsaspekten: den fysiska medvetenheten, däribland sinnesförnimmelserna, är eterhöljets, icke organismens medvetenhet.

Både organismen och eterhöljet är beroende av förstatriadens fysiska atom, som tillför de båda höljena energier, vilka erfordras för såväl organismens som eterhöljets funktioner. Det fysiska atomslaget (49:1) utgör materialet till de sex molekylarslagen, vilka alltså är sammansatta av atomslaget.

Organismen är en mekanisk robot utan egen medvetenhet. Detta blir uppenbart, när eterhöljet lämnat organismen. Då är nämligen organismen totalt medvetslös. Det är organismens eterhölje, som möjliggör för organismen att förnimma: att se, höra, känna, lukta och smaka. Organismens beskaffenhet och funktionsduglighet beror på eterhöljet.

I fysiska världen är människan en organism med eterhölje. Hennes fysiska medvetenhet är av två slag. Sinnesförnimmelserna i organismen låter henne objektivt uppfatta materieformerna i de tre lägsta molekylarslagen. Vibrationerna i eterhöljets molekylarslag är ännu så länge för de flesta endast subjektivt medvetna. Sådana enbart subjektiva intryck från eterhöljet förnims av individen som fysisk vitalitet eller kraftlöshet, och de visar honom hans beroende av eterhöljet, förutsatt att han vet om dess existens. Objektiv medvetenhet i etermaterien, så kallad eterisk syn, innebär förmågan att se former av denna materia, däribland givetvis eterhöljet hos en själv och andra. Objektiv medvetenhet i en viss materia ger i motsats till subjektiv möjligheten att objektivt konstatera denna materias existens.

Den fysiska medvetenheten är icke organismens, utan eterhöljets medvetenhet. Ett exempel på detta är förnimmelserna i organismens nervsystem. Dessa förnimmelser är alltså inte grovfysiska (organiska), utan eteriska. Eterhöljets medvetenhet är objektiv, det vill säga har funktionen att uppfatta objektiv, av medvetenheten oberoende, materiell verklighet. Eterhöljets medvetenhet är konstaterbar i hjärnan. Den gör sig alltid gällande i organismen och i eterhöljet, liksom emotionalmedvetenheten gör sig gällande i emotionalhöljet och mentalmedvetenheten i mentalhöljet.

Att leva inkarnerad i en organism och därmed i en ”djurkropp” är för monaden det mest inskränkta medvetenhetstillståndet, och av alla slags höljen är organismen det för medvetenhetsutvecklingen minst ändamålsenliga. Att vår planets individer utrustats med detta lidandeshölje, beror på att de monader, som samlats ihop till vår planet, till största delen har repellerande grundtendens eller, annorlunda uttryckt, tendens till obegränsad egoism och hat till allt annat utom det egna jaget. Uppenbarligen behöver vi en alldeles särskild effektiv lektion, tills vi lärt oss att förutsättningen för medvetenhetsutveckling i högre världar heter enhet och icke splittring.

Det lägsta slagets hölje i fysiska världen behöver ingalunda vara en organism. På de flesta planeter, där det finns människor, har dessa inga organismer, utan ett elektromagnetiskt energihölje som sitt enda fysiska hölje. Detta hölje är ett fysiskt aggregat av magnetiskt sammanhållna atomer och molekyler, alltså ett hölje av samma slag som eterhöljet, ehuru ofta även grövre materia ingår.

Sjukdomarna uppstår i eterhöljet, innan de framträder i organismen. Mikroorganismernas energi är oerhörd, vilket visar sig i deras produktivitet. Mikroorganismernas eterhöljen når via människans eterhölje de organiska cellernas eterhöljen. Om allt detta är den medicinska vetenskapen aningslös.

 

Organismen

Organismen är som sagt endast en robot, vilkens alla funktioner styres av eterhöljets energier. Även dessa verkar i sin tur i stort sett automatiskt och lyder emotionalmedvetenhetens impulser. Vidare behärskas organismen via eterhöljet av energierna från kausal‑, triad‑ och mentalhöljena. Direkt styres organismen av de energier som magasinerats i de tre lägsta fysiska molekylarslagen (49:5-7). Dessa sistnämnda energier har blivit kvar från det föregående solsystemet av första graden.

Höljenas energier är till sin natur bestämda av de departement de tillhör och halterna av de olika molekylarslagen i höljena. Ett hölje, som övervägande består av de lägre molekylarslagen, har grövre materia med mindre energiinnehåll och dålig förmåga att mottaga och uttrycka högre medvetenhetsyttringar. Ett hölje, som övervägande består av de högre molekylarslagen, utgöres av finare materia med betydligt större energiinnehåll och bättre förmåga att mottaga och uttrycka yttringar av högre slags medvetenhet.

Organismens processer styres av energier från eterhöljets olika centra. Dessa eterenergier är alltjämt till stor del missanpassade. När eterenergierna kan fås att fungera på rätt sätt, är organismen en fulländad automat, ”frisk” och i alla avseenden oåtkomlig för sjukdomar.

Organismen är i visst avseende lik en ackumulator, som under dagen förbrukar upplagrad energi och under sömnen laddas på nytt med eterenergier.

Med avseende på de tre aspekterna representerar hjärtat rörelseaspekten med energi från tredjetriaden, hjärnan medvetenhetsaspekten med energi från andratriaden och mjälten materieaspekten med energi från förstatriaden. Livsenergin verkar genom hjärtat och blodcirkulationen; medvetenhetsenergin genom hjärnan och nervsystemet.

Med den mänskliga organismens skepnad har den biologiska evolutionen nått sitt mål, formidealet. Vad som återstår är att med eterhöljets energier förfina och förädla organismen, så att den blir i det närmaste oemottaglig för sjukdomar. Därmed förblir organismen vital och fullt funktionsduglig till hög ålder, varefter individen frivilligt skils hädan. Fullkomligt oemottaglig för varje slag av sjukdom är först ett essentialjag (monaden i andratriaden) på mänsklighetens nuvarande utvecklingsstadium.

Motsvarande förädlingsarbete gäller även organismerna i växt‑ och djurrikena. I arbetet med att förfina och vitalisera eterhöljet har mänskligheten en av sina kommande uppgifter, därför att det helt faller inom de mänskliga världarna och att de därmed sammanhängande problemen är mänsklighetens sak att lösa. Det kommer den också att kunna, när den bemästrat hylozoiken, den enda riktiga verklighetsuppfattningen i de mänskliga världarna.

Människans organism tillhör djurriket. På de andra planeterna i vårt solsystem finns inga organismer. Det som Bibeln kallar ”syndafallet” bestod i att människorna såsom etervarelser icke ville avstå ifrån de ”erfarenheter” djurkropparna erbjöd, utan efter kausalisering inkarnerade i människoapornas kroppar för c:a 20 miljoner år sedan. Detta är numera omöjligt. Möjligen kan det vara den esoteriska berättelsen om denna ”de förnuftslösas synd”, som ledde till själavandringsläran, fortfarande förkunnad i Indien.

Enligt själavandringsläran inkarnerar monaden än i ett lägre, än i ett högre rike. Denna lära skall noga hållas isär från den esoteriska reinkarnationsläran, enligt vilken övergången till ett högre rike är definitiv.

 Så länge den mänskliga monaden för sin fysiska medvetenhet är beroende av organismen, måste den också utveckla alla egenskaper och förmågor såsom inkarnerad i organismen. I emotional- och mentalvärldarna efter det fysiska livets slut utvecklar människomonaden inga nya egenskaper eller förmågor, och i kausalvärlden, efter emotionalhöljets och mentalhöljets upplösning, sover den stora majoriteten monader, eftersom de saknar förmåga av kausalmedvetenhet. Organismen är alltså oundgänglig för den mänskliga individens medvetenhetsutveckling. Men för att organismen skall kunna fullgöra sina funktioner måste eterhöljet förmedla alla energier till organismens nervsystem, körtelsystem och blodmassa.

Av dessa fakta framgår hur viktigt det är att organismen förfinas för att kunna mottaga och rätt använda eterenergierna. Detta betyder icke ett asketiskt liv utan en tillämpning av den esoteriska kunskapen om höljenas funktioner och funktionsduglighet.

De flesta av organismens sjukdomar har sitt upphov i de högre höljena, vilka alla utom kausalhöljet företer funktionsbrister. Kunde vibrationerna (energierna) från kausalhöljet obehindrat passera mellanliggande höljen, skulle individen vara fullt frisk.

Utstrålningen från människornas eterhöljen är av mycket olika godlek. Enkelt uttryckt: goda människor utstrålar gott, onda ont. Eterhöljet hos de sistnämnda kan vara en allvarlig smittspridare. Om mänskligheten förbättras och förädlas, renas därvid även eterhöljet.

Också de eteriska cellenergierna kan vara av högst olika godlek. Är organismen av det slag som kännetecknar en förgrovad, brutal, djurisk natur, blir den fysiska effekten av helt annat slag än den som utgår från en förfinad natur. Cellenergierna verkar höjande eller sänkande, förfinande eller förgrovande på hela organismen. Ifall cellerna förvärvat förmågan att motsvara fysiska världens harmoniska rytm, utstrålar de energier, som påverkar allt i omgivningen med sin harmoniska effekt och bildar den säregna ”atmosfär”, som människorna förnimmer, även om de inte kan förklara den.

Ursprungsenergierna utgår från eterhöljets hjärtcentrum. De förmedlas genom blodströmmen, som dels tillför cellerna eterenergier, dels vidarebefordrar cellernas återutstrålning. Blodmassan är bärare av nödvändiga livsenergier, som genom blodomloppet fördelas i organismen. Blodet i organismen är en energiaspekt, liksom saven i växterna.

Det perifera nervsystemet är nära förbundet med emotionalhöljet. Kontakten mellan perifera nervsystemet och emotionalhöljet går genom solarplexus, liksom vitaliteten (livskraften) har sin kontakt genom hjärtat. I hjärtat är den fysiska existensens centrum. Centrala nervsystemet verkar i nära anslutning till mentalhöljets molekyler via panncentret, och livsenergierna (prana) via mjältcentret.

Fysiska atomen i individens lägsta triad består av 49 emotionalatomer. Varje emotionalatom består i sin tur av 49 mentalatomer. Fysiska atomen innehåller alltså 2401 mentalatomer. Ju fler mentalatomer i hjärncellernas fysiska atomer som vitaliserats, desto fler hjärnceller kan fungera. Det försiggår en ständig växelverkan mellan celler och atomer. Alla atomer vitaliseras under utvecklingen i människoriket genom tiotusentals inkarnationer. Ännu så länge fungerar endast c:a en tiondedel av hjärncellerna hos normalindividen. Alla celler har liksom alla atomer medvetenhet, emedan de innehåller alla slag av atomer (1–49). Cellernas passiva medvetenhet kan aktiveras genom vibrationer utifrån eller av monaden i kausalhöljet.

Liksom en människa kan födas med en sjuk organism, så kan hon även vara utrustad med förhållandevis grova emotional- och mentalhöljen. Höljenas sammansättning bestäms av de skandhaer (permanenta atomer och molekyler) som medföljer genom inkarnationerna. Höljenas materia omsätts och förnyas oavbrutet. Även organismens celler förnyas, så att alla celler (utom celler i centrala nervsystemet) byts ut under en period av sju år (en levnadsålder). De som levat på grov kost (kött, fisk, ägg, alkohol etc.) under generationer, är icke hjälpta med att under sju år leva vegetariskt, eftersom skandhaerna drar till sig nya partiklar från de eteriska motsvarigheterna till den gamla dieten, så att de nybildade cellerna i organismen blir på nytt förgiftade. Och motsvarande gäller för emotional- och mentalhöljena (vad de haft för molekylarslag). Det fordras i regel en serie inkarnationer, innan individen befriat sig från alla giftämnen (miasmer) i sina höljen och dessas materier fungerar perfekt i enlighet med energiernas avsikter.

En nervcell består av en cellkropp med cellkärna och från cellkroppen utgående, trådliknande utskott – dendriter och axoner. Axoner kan bli närmare en meter långa. Många axoner är omgivna av ett fettartat hölje, som kallas myelinskida. Myelinskidorna företer på regelbundna avstånd insnörningar, som kallas noder. I en och samma axon strömmar eterenergi av två olika slag. Antingen nerven är sensorisk eller motorisk, strömmar lägsta slags eterenergi (49:4) ständigt från periferin till cellkroppen. Strömmen ser för eterisk syn ut som en silverglänsande linje. Är nerven skadad eller sjuk, förlorar strömmen sin lyskraft och ser då ut som en livlös, grå bomullstråd. Inom denna ström rör sig impulser av högre slags eterenergi (49:2 eller 3), till utseendet liksom små starkt lysande pärlor, som hoppar längs nervtråden från nod till nod. ”Pärlorna” går i olika riktning i de två olika slagens nerver. I sensoriska nerver går de från periferin till cellkroppen, i motoriska från cellkroppen till periferin. Tydligen har den lägre, silverglänsande energin till uppgift att vara bärare av den eteriska nervenergin, som i sin tur är bärare av information från sinnesorganen till hjärnan eller från hjärnan till musklerna.

I organismen för övrigt har den lägre, silverglänsande energin uppgiften att driva kroppens kemiska verksamhet, medan den högre, mer lysande energin svarar för den kemiska materiens ordnande till att bilda fysiologiskt liv.

Bland de många krafter, som verkar i eterhöljet och inverkar på organismen, finns såväl uppbyggande som nedrivande. De växelverkar med och motverkar varandra, så att vävnad antingen växer och förblir frisk eller förfaller, åldras eller sjuknar.

Vi studerar exemplet benvävnad. Denna består av koncentriska rör av kompakt, oorganiskt ben. De koncentriska rören omger centrala kanaler, där det går blodkärl. Rören av kompakt ben är i sin tur omgivna av lager av levande benceller: de uppbyggande osteoblasterna och de nedrivande osteoklasterna. Benvävnadens eteriska struktur består av energiströmmar, som parvis cirklar i varandra motsatt riktning runt vävnadens centrala kanaler. Den ena strömmen är uppbyggande, den andra nedrivande, motsvarande osteoblaster och osteoklaster. Energiströmmarnas inbördes förhållande bestämmer benvävnadens tillstånd. Om den uppbyggande är starkast, såsom hos barn, växer benet. Om de två är i jämvikt, såsom hos unga vuxna, är benet friskt och starkt. Om den nedrivande energiströmmen är starkast, såsom hos äldre, tenderar benet att degenerera och bli sprött. Motsvarande princip torde gälla alla vävnader i kroppen utom centrala nervsystemet, där med vissa smärre undantag ingen nybildning av vävnad sker.

Dessa exempel rörande etermateriens och -energins samverkan med den organiska ben- respektive nervvävnaden må vara till fyllest för att visa eterhöljets avgörande betydelse för organismens byggnad, arbete och liv.

 

Eterhöljets centra

Eterhöljet består av ett nät av otaliga trådar eller kanaler (nadier) av etermateria. Trådarna består av magnetiskt sammanhållna etermolekyler. De kan också beskrivas såsom kraftlinjer, som cirkulerar i hela höljet, korsar varandra och därvid bygger upp ett system av krafternas ständiga samspel och motspel. Dessa kraftlinjer strömmar ut ur en eller flera av planetens världar.

Detta system av kraftlinjer har sina cirkulerande energier särskilt koncentrerade på vissa ställen, där många linjer korsar varandra, och på dessa ställen bildas centra, ibland kallade chakraer, som till formen liknar hjul (sanskrit: chakra = hjul). Ju fler linjer som korsas på samma ställe, desto större centrum. Dessa centra består av olika slags eterisk atom- och molekylarmateria och motsvarar nervcentra eller organ i organismen.

Sju stora centra är av synnerlig betydelse för medvetenheten och dess utveckling. Vart och ett av dessa sju stora centra mottar sin specialiserade energi. Om ett centrum inte mottar sin särskilda energi, förblir det slumrande. När det mottar sin energi och är känsligt för denna påverkan, blir det en medstyrande faktor i människans liv i fysiska världen.

De sju stora centren är alla belägna i den del av eterhöljet som når utanför organismen. De har alla förbindelse med organismen genom nadinätverket. Fem av dessa centra är direkt anknutna till ryggradens eteriska motsvarighet, och energin strömmar genom större nadier in i organiska ryggmärgen och sedan vidare in i organismen.

Centrens läge i förhållande till organismen anges med följande beteckningar. Sanskritbeteckningarna, som ofta används, ges inom parentes:

1  hjässcentret (sahasrârachakra)

2  panncentret (âjñâchakra)

3  strupcentret (vishuddhachakra)

4  hjärtcentret (anâhatachakra)

5  solarplexuscentret (manipûrachakra)

6  sakralcentret (svâdhishthânachakra)

7  bascentret (mûladhârachakra)

Centrens namn anger deras ungefärliga lägen utanför organismen. Centren 3–7 (strupcentrum–bascentrum) står i direkt förbindelse med ryggmärgen.

Vid sidan om de sju stora centren finns 21 fördelningscentra och c:a 300 smärre centra, därtill ett oräknat antal mycket små centra. Vart och ett av dessa mindre centra styres och påverkas av något av de sju stora centren.

Samtliga dessa centra, stora som små, tjänstgör såsom reaktions‑, mottagnings‑ och fördelningscentra för otalet slag av eterenergier inom vår planet.

 

Nadierna

Eterhöljets nätverk inom organismen är särskilt tätt sammanknutet med nervsystemet, vilket näres, styres och vitaliseras av sin eteriska motsvarighet. Denna motsvarighet består av miljontals fina kraftlinjer (sanskrit: nadier). Dessa nadier är bärare av energi från de molekylarslag, där monaden för tillfället har sin medvetenhet centrad: emotionala, mentala osv. Det förtjänar påpekas att inga överfysiska energier, om än aldrig så höga, kan styra organismen på något annat sätt än detta. Godleken av den energi nadierna förmedlar är direkt beroende av uppmärksamhetens inriktning, styrkan i medvetenhetens strävan, medvetenhetens tillstånd och utvecklingsstadiet. Det ligger en djup sanning i det fornindiska talesättet ”prana följer tanken”.

Mängden och godleken av den energi som styr någon viss del av nervsystemet bestäms av det eteriska centrum som befinner sig i närområdet. Ett centrum är i sista hand ett fördelningsorgan. Visserligen når centret med sin energi ut i hela organismen och påverkar den, men det centrum, som är mest mottagligt för en viss inkommande energi, påverkar starkast nadierna och alltså nerverna i sin omedelbara närhet.

 

Eterhöljets vitaliserande kosmiska energier

Eterhöljet vitaliseras av två kosmiska energier: kosmisk emotional energi (36–42), även kallad idéemotionalit, och kosmisk mental energi (29–35), även kallad idémentalit. De är således energier, som härrör från högre världar än solsystemvärldarna, alltså kosmiska världar. (Ett annat namn för kosmos är idémanifestationen.) Idéemotionaliten är en differentierad och differentierande kraft, medan idémentaliten är en syntetisk och syntetiserande kraft. I eterhöljet uppdelar sig idéemotionaliten dels i kausal och mental energi, dels i eterenergi av de fyra aggregationstillstånden (49:1-4). Dessa sex ur idéemotionaliten differentierade energier kan benämnas kausalit (47:1-3), mentalit (47:4-7), atomit (49:1), subatomit (49:2), supereterit (49:3) och eterit (49:4). De fyra differentierade eterenergierna (49:1-4) upptas särskilt av fyra av eterhöljets centra: strupcentret (49:1), solarplexuscentret (49:2), hjärtcentret (49:3) och mjältcentret (49:4).

 

Centralaxeln och dess funktion

Den med ryggraden parallella centralaxeln består av tre eterströmmar eller -kanaler. Axelns båda ändar utgör två motsatta poler: det lägsta centret, bascentret, och det högsta, hjässcentret. Övriga fem större centra är direkt anslutna till denna axel, vilken i organismen motsvaras av ryggmärgen.

De tre kanalerna heter på sanskrit sushumna, ida och pingala. De är eterhöljets motsvarighet till livstråden (sutratma), den energikanal som genom hjärtcentret förbinder eterhöljet med alla högre höljen. Centralkanalen sushumna förbinder eterhöljets centra med tredjetriaden, ida med andratriaden och pingala med förstatriaden. De båda ytterkanalerna ida och pingala vrider sig spiralformigt om centralkanalen, så det är felaktigt att beteckna dem såsom höger- och vänsterkanalerna. Däremot har ida förbindelse med höger hjärnhalva och pingala med vänster hjärnhalva. Ida och pingala korsar varandra på de fem punkter, där de fem större centren mellan hjäss- och bascentren (alltså pann-, strup-, hjärt- solarplexus- och sakralcentren) befinner sig. Sushumna förbinder hjässcentret med bascentret och är avsedd just för kundalini. Sushumna blir icke ”farbar” förrän hos kausaljag. På mänsklighetens nuvarande utvecklingsstadium är alltså endast ida och pingala användbara, och de förmedlar energierna mellan de olika centren.

Ida är aktiv, när högra hjärnhalvan är aktivare och vänstra näsborren mer öppen. Pingala är aktiv, när vänstra hjärnhalvan är aktivare och högra näsborren mer öppen.

Sushumna är förbunden med hjärnbjälken (corpus callosum), ett nervknippe som förenar de båda hjärnhalvorna, och med lillhjärnan. Sushumna är hos normalindividen aktiv endast mycket kortvarigt, i de ögonblick då växling sker mellan ida och pingala som dominerande energiström.

Aktiveringen av ida inverkar på hypothalamus och hypofysen och därmed på syntesen av tillväxthormon och de anabola processerna. Aktiveringen av pingala påverkar thalamus och hypothalamus – men inte hypofysen – och de katabola processerna.

I esoteriken sägs att pingala representerar materieaspekten, ida medvetenhetsaspekten och sushumna rörelseaspekten. Detta skall inte förstås i någon absolut mening, då ju alla de tre nämnda energierna är materie‑medvetenhets‑rörelse‑energier. Men det är naturligtvis riktigt att säga att materieaspekten är den dominerande i förstatriaden och därför i pingala, medvetenhetsaspekten i andratriaden och ida, rörelseaspekten i tredjetriaden och sushumna.

 

Atomhinnan

Eterhöljet omsluts av en oerhört tät hinna av fysisk atommateria. Denna hinna bildar en skyddsmur, utan vilken människan (särskilt i sovande tillstånd) skulle vara i det närmaste värnlös mot allehanda ”företeelser” i emotionalvärlden. Men förhållandet har också en nackdel. Eter‑, emotional‑ och mentalhöljena har centra, som motsvarar varandra och ligger i så nära anslutning till varandra, att de bildar liksom gemensamma organ. Atomhinnan förhindrar emellertid direkt överföring till och från eterhöljets centra av vibrationer från de övriga höljenas centra. När energin från bascentret blir fullt aktiv och trafikerar den centrala kanalen, spränger denna energi atomhinnan och utgör därefter en tillräckligt stark skyddsvakt.

 

Prana

I studiet av eterhöljet och eterenergierna ligger möjligheten att bättre förstå det slags energiutstrålning från solen som kallas solpranan. Den prana, som är aktiv inom planeten, den så kallade planetariska pranan, är verkan av solpranans kontakt med planetens eterhölje, en kontakt som går genom en av tre huvudkanaler. Denna förenade verkan skiljer sig från verkningarna av annan eterisk strålning. Pranan är stimulerande och uppbyggande, skapar förutsättningar för organismens celler att växa och förbli friska, för materiens inneboende energi och aktivitet och för materiens formbildning. Pranan har föga att göra med själva formbildningen. Däremot bevarar den formen genom att bevara de ingående delarnas hälsa. Annan solstrålning har andra egenskaper och verkningar: förstör former, håller former samman, ökar rörelsen, minskar rörelsen.

När solpranan tränger in i planetens eterhölje, ingår den i somliga av de fysiska atomer som bildar atometern (49:1) och vitaliserar dem. Dylika atomer får en sexfaldig attraktionskraft på andra fysiska atomer. Detta medför att varje sålunda vitaliserad atom omedelbart drar till sig sex andra atomer och ordnar dem till en bestämd form inom ett litet klot (en globul). En dylik sammansättning av sju fysiska atomer kallas vitalitetsglobul. Vitalitetsglobulerna räknas till den fysiska materiens subatomiska molekylarslag (49:2). När i fortsättningen talas om prana, är det planetarisk prana som avses, och planetarisk prana är alltså detsamma som vitaliserade fysiska atomer bildande vitalitetsglobuler.

Tack vare sin intensiva utstrålning och oerhörda aktivitet kan vitalitetsglobulerna ses för blotta ögat, när de i oräkneligt antal rör sig i lufthavet, i synnerhet soliga dagar. Det bästa sättet att se dem är att ställa sig med ryggen mot solen och fokusera blicken på cirka en meters avstånd med den blå himlen som bakgrund. Vitalitetsglobulerna ser ut som färglösa, lysande små bubblor. De är betydligt färre vid molnigt väder och kan inte alls ses på natten.

Eterhöljet vitaliseras av prana. Prana möjliggör organismens aktivitet och utvecklingen av fysisk medvetenhet. Den verkan prana har på organismen är trefaldig: den bevarar organismens hälsa, den bygger organismen och reparerar den kontinuerligt, den är det medium varmed människor når kontakt med varandra. Den fysiska magnetismen är till största delen, om inte helt och hållet, beroende av prana.

Med avseende på prana har eterhöljet i huvudsak tre funktioner: mottagandet, upptagandet och utsändandet av prana.

Det huvudsakliga centret för mottagandet av prana är ett centrum mellan skulderbladen. Ett annat dylikt centrum, som på grund av den moderna civilisationens missbruk blivit delvis slumrande, sitter strax ovanför solarplexus. Allt mer i den innevarande femte rotrasen och i början av den kommande sjätte rotrasen kommer man att inse vikten av att låta dessa båda centra bestrålas av solen och så förbättra den fysiska hälsan.

Tillsammans med huvudcentret för upptagandet av prana, nämligen mjältcentret, bildar de båda förstnämnda centren en så kallad energitriangel.

Upptagningsprocessen äger rum i triangeln. Pranan inträder därvid i något av de tre centren och cirkulerar tre varv i triangeln. Under det tredje och sista varvet fördelas den till alla delar av eterhöljet och därifrån vidare till organismen.

Huvudorganet för upptagningen är både det eteriska mjältcentret och det grovfysiska organet. I mjältcentret genomgår pranan en process av intensifiering eller motsatsen, devitalisering, beroende på centrets och individens hälsotillstånd. I ett friskt centrum hos en frisk individ förstärks pranan av de egna höljesenergierna. I ett sjukt centrum hos en sjuk individ försvagas den.

Under upptagningsprocessen präglas den cirkulerande pranan med människans egenart, en prägel som sedan består hos pranan sedan hon utsänt den.

Prana utsänds antingen oavsiktligt eller avsiktligt. På mänsklighetens nuvarande utvecklingsstadium utsänder normalindividen sin prana så gott som enbart oavsiktligt. På högre utvecklingsstadier och efter särskild utbildning kan individen avsiktligt och med vilja sända ut sin prana genom vissa centra i eterhöljet. Detta gör han i helande verksamhet, där pranan är bärare av helande energier. Detta gör han även i verksamhet, där eteriska centra används som kunskapsorgan, exempelvis vid fjärrsyn.

Den differentierade pranan upptas i eterhöljet i form av fem funktionella energier. Dessa genomströmmar och vitaliserar eterhöljet i tur och ordning under 24 minuter var, så att samma slags energi återkommer varannan timme:

1)   35, saturnusenergi

2)   49:1, merkuriusenergi

3)   49:2, marsenergi

4)   49:4, jupiterenergi

5)      49:3, venusenergi

Eterhöljets pranastrålning påverkar organismen lika grundligt som solens pranastrålning påverkar planetens eterhölje och allt i detta. Det hela är ett enda ofantligt system av energiöverföring och ömsesidigt beroende. Alla tar emot för att i sin tur ge vidare.

 

Om andningens energiaspekt

Ett för alla konstaterbart exempel på periodiciteten hos de funktionella energierna är andhämtningens rytmiska växling. Andningen är starkare med den ena lungan och genom den ena näsborren i taget, så att man kan tala om höger- och vänsterandning (även kallad sol- och månandning). Varannan timme sker växling från högerandning till vänsterandning eller tvärtom, såvida inga särskilda hinder möter. Vid högerandning stiger kroppstemperaturen något, vid vänsterandning sjunker den. Förkylning kännetecknas av överskott av venusenergi, och inträffar sällan vid högerandning. Feber kännetecknas av överskott av marsenergi och ihållande högerandning.

En frisk människa växlar till vänster- eller månandning vid soluppgången dagen efter nymåne. Vid soluppgången fjärde dagen efter nymåne växlar hon till höger- eller solandning. Vid soluppgången sjunde dagen efter nymåne börjar hon åter med vänsterandning. Första dag efter fullmåne börjar hon med högerandning, fjärde med vänsterandning, sjunde med högerandning. Människan ger sig lättare för vrede under högerandning, lättare för nedslagenhet under vänsterandning.

I enlighet med de olika slagen av funktionella energier bildar andedräkten kondensationsfigurer på en spegel omedelbart under en näsborre:

öronformiga (35)

cirkelformiga (49:1)

triangelformiga (49:2)

kvadratiska (49:4)

halvmånformiga (49:3)

Där det finns sann idealism, tänkande i överensstämmelse med verkligheten och förståelse för höljenas energier, när individen kan leva i enlighet med naturens och egna höljens rytm, kan han utan risk följa en viss utarbetad metod för andningsövningar. Intill dess gör han mycket klokt i att avstå från dylika.

 

Etervärlden

Det är viktigt betona att etervärlden är uppbyggd och består av former, som är lika objektiva och verkliga som den grovfysiska materiens former. Eterformerna är ingalunda endast energifält eller sekundära effekter av elektromagnetiska strömmar, utan är materieformer eller -bildningar, vilka har en finstruktur.

Form är materiens sätt att vara till. Såväl atomerna som de materievärldar atomerna bygger upp är materieformer. Det finns inga formlösa världar. Termen ”formlös” (sanskrit: arûpa), som inom yogafilosofin och buddhismen används om kausalvärlden och högre världar, kan således förstås endast så, att de former, som fyller dessa världar, icke motsvarar allmänmänsklig erfarenhet av form. Detta är emellertid en truism, ty det finns ingen allmänmänsklig erfarenhet av former utöver dem i den fysiska världens tre grövsta molekylarslag.

Naturvetenskapen hävdar att all värme kommer från solen. Emellertid alstrar fysiska eterenergier 60 procent av den fysiska värmeenergin. Endast 40 procent kommer från solen. Tilläggas bör att utstrålningen från solen innehåller mycket mer än ljus och värme.

Solen omsätter atomslag i molekylarslag och utstrålar därvid alla de 42 olika molekylarmaterierna. I vad mån dessa därvid verkar såsom uppfattbara energier, beror på mottagligheten i individernas höljen. De flesta förnimmer dem enbart i organismen. Det var vetskapen om detta faktum, som ursprungligen gjorde att solen framställdes såsom gudom och blev föremål för dyrkan. Det var ett sätt för de invigda att i möjligaste mån göra människornas sinnen mottagliga för energier av högre slag. För att kunna medvetet mottaga högre energier måste man ju såsom första förutsättning ha någon uppfattning om deras existens, hur ofullkomlig denna uppfattning än är.

Fysiska etervärlden är en i etermateria exakt motsvarighet till den grovfysiska, ”synliga” världen. Grovfysiska världens materieformer (naturrikenas organismer) är kopior av de fysiska eteriska formerna. Egentligen utgör eteriska världen och grovfysiska (”synliga”) världen en gemensam värld. Men innan mänskligheten förvärvat fysisk eterisk objektiv medvetenhet, förefaller etervärlden vara en egen värld, och detta berättigar till uppdelningen av fysiska verkligheten i två världar. Det inskärpes emellertid att detta är en tidsbetingad uppdelning, som kommer att överges i framtiden, när tillräckligt många människor förvärvat eterisk syn.

Det är alltså oriktigt att kalla organismen för ”den fysiska kroppen”, som om den ensam vore fysisk. Beteckningen ”synliga världen” om de tre lägsta aggregationstillstånden i fysiska världen är likaledes vilseledande. För det första är den fysiska världen en enhet och uppdelningen i ”synlig värld” och ”etervärld” endast ett sken, betingat av mänsklighetens nuvarande allmänna utvecklingstillstånd och därmed sammanhängande bristfälliga verklighetsuppfattning. Den ”synliga världen” och etervärlden ter sig för eterisk syn såsom en enda värld, den fysiska världen. För det andra finns åtskilliga människor, och fler blir de, som har begynnande eterisk syn, så att etervärlden inte är osynlig för dem, åtminstone inte dess lägsta aggregationstillstånd. För det tredje skall den, som vill förvärva eterisk syn, inte motverka sin strävan genom att hålla fast vid ett betraktelsesätt, som har sin grund i oförmågan att se och inse.

Om etervärldens energier får vi inte veta mycket, egentligen endast det som kan uppfattas subjektivt, förnimmas bland annat som kroppslig ork eller svaghet, alltså livskraftens flod och ebb. För att kunna använda eterisk syn måste individen ha förvärvat den i fysisk inkarnation. Att han äger eterisk syn medför dock inte automatiskt att han har någon klar uppfattning av eteriska energier eller förståelse av deras funktioner. Först kausaljag kan konstatera etervärldens objektiva existens.

De organiska livsformerna i den grovfysiska världen påverkas via sina eterhöljen av de förändringar som under tidsåldrarnas lopp sker i etervärlden. Varje ny zodiakepok om c:a 2500 år medför inflöde av nya zodiakenergier. Oberoende av zodiakepokerna växlar departementsenergierna (även kallade de sju strålarna) under årtusendenas lopp. Allt detta påverkar energiförhållandena i etervärlden och når alla eterhöljen och därmed också alla organismer.

Den ”synliga” världen (49:5‑7) kan sägas vara mineralernas, fysiska etervärlden (49:2‑4) växternas, emotionalvärlden (48:2-7) djurens och mentalvärlden (47:4‑7) människans speciella värld i medvetenhetshänseende.

Det ursprungliga förhållandet var att mineralriket vitaliserades av energier från 49:4, växtriket av energier från 49:3,4, djurriket av energier från 49:2-4 och människoriket av energier från 49:1-4. Detta förändrades allt efter som evolutionen framskred och det upprättades en växelverkan mellan alla fyra naturrikena. Denna förändring sammanhängde med framträdandet av de första människorna av nutida typ, vilket skedde för omkring 22 miljoner år sedan.

De väsen, som folktron och mytologin kallar tomtar, troll, gnomer, dryader, najader, tritoner, undiner, sylfer, salamandrar etc., är fysiska eterväsen, vilka tillhör devaevolutionen. De har fått sin beteckning efter de fysiska naturelement vari de har sitt naturliga hemvist (jorden, växtligheten, vattnet, luften, elden). De är oansvariga väsen, som utvecklas genom lek. De skyr människorna, då de instinktivt förnimmer oss såsom hatiska och farliga varelser, som förstör naturen.

Även i etervärlden härskar dag och natt, men i de ännu högre, överfysiska världarna finns inte natt, endast ljus, vilket med varje högre molekylarslag blir allt starkare.

Föreställningen om avskildhet, om individuell isolering, är en illusion betingad av människans okunnighet och oförmåga att objektivt uppfatta verkligheten utöver den grovfysiska, ”synliga” världen. Den objektiva uppfattningen av etervärlden ger ett överväldigande intryck av att varenda form inom planeten, varenda organism, står i förbindelse med varje annan genom energier från planetens eterhölje, som alla individuella eterhöljen utgör delar av. Endast människorna och svarta logens individer har denna illusoriska uppfattning om individuell avskildhet. I verkligheten genomströmmar och genomtränger den all-ena Livsenergin alla de former som utgör vår planet.

Eteriska kraftlinjer, liksom linjer av ljus, går från form till form; somliga strålar klart, andra matt; somliga cirkulerar snabbt, andra trögt; somliga cirkulerar lätt inom ett visst naturrike, andra i ett annat; somliga kommer från ett visst håll, andra från ett annat. Alla är dock i ständig rörelse, ständig cirkulation. Grundaxiomet beträffande tillvarons rörelseaspekt är: allt rör sig, intet vilar.

 

Ur eterhöljets utvecklingshistoria

Funktionen skapar organet, icke organet funktionen. Det var det kraftiga inflödet av funktionella (ändamålsenliga) energier i eterhöljet som ursprungligen skapade dess centra eller energibehållare. Ettvart av de sju centren har uppstått under den mänskliga evolutionens lopp såsom gensvar på energier från ett eller flera av de sju departementen. Departementsenergierna hade en så kraftig inverkan på eterhöljet att de sju områden inom eterhöljet som särskilt påverkades blev betydligt känsligare än höljet i gemen. Denna sensitering medförde med tiden att de sju centren bildades. De sju eteriska centren påverkade i sin tur särskilt starkt sin omedelbara omgivning i organismen med den påföljd att det bildades sju större endokrina körtlar.

I eterhöljets utvecklingshistoria framträder tydligt två stadier. Under det första stadiet bildades på grundval av eterhöljets centra organismens endokrina körtlar, vilka i sin tur började påverka blodmassan. Under det andra stadiet och sedan medvetenhetsutvecklingen i människoriket nått längre började centren mer effektivt använda nadierna och därmed nervsystemet, något som möjliggjorde medvetenhetsaktivitet i fysiska världen.

 

Kollektiv påverkan på eterhöljet

Eterhöljet består företrädesvis av de energier människan, gruppen, nationen eller mänskligheten reagerar på i ett visst tidsskede. De flesta människor är i sin medvetenhet övervägande emotionala och använder omedvetet eterhöljet som ett redskap att förmedla sin emotionalitet till organismen och låta den där komma till uttryck.

Varje ras har sin egenart, som skiljer den från andra raser. Dessa rasegenarter visar sig icke endast i organismen utan även i eterhöljet. Den fysiska materien innehåller alla högre materieslag, och även den fysiska materia, som specialiserats för och av en viss ras, har för rasen typiska emotional-mentala egenskaper. Detta gör sig ofrånkomligt gällande för alla som inkarnerar i en viss ras. Även andrajag (46- och 45-jag), som inkarnerar i en människoras, får känning av dessa egenskaper. Hos de olika raserna har eterhöljets skilda organ olika betydelse och sker energiutbytet mellan organen på olika vägar med olika slags effekter.

Eterhöljet i varje livsform påverkas och styres av den solsystem- eller planetenergi som förhärskar under en viss tidsperiod. Denna dominerande energi verkar utan uppehåll och formar eterhöljet, förändrar och bestämmer dess egenskaper. Eterhöljet är underkastat ständig förändring.

 

De fyra etrarna

Den fysiska materien (49) har sju aggregationstillstånd, atommaterien 49:1 och molekylarmaterien av sex allt lägre slag, de så kallade molekylarslagen 49:2-7. De tre högre etrarna, 49:1-3, utgör en pol, de tre grovfysiska materierna, 49:5-7, den andra polen och den lägsta etern, livsetern, 49:4 utgör fältet mellan polerna. De tre högre etrarna är bärare av de energier som formar livsetern, och livsetern utgör det finmateriella mönstret för formningen av organismen med dess celler, vävnader och organ. Livsetern är även den bro som förmedlar medvetenhetsfunktioner från mental- och emotionalhöljena via de högre etrarna till centrala nervsystemet. De högre etrarna är mycket mottagliga för intryck från mental- och emotionalhöljenas centra: 49:1 från mentalhöljet via strupcentret; 49:2 och 49:3 från emotionalhöljet via solarplexus- respektive hjärtcentren.

De fyra slagen av etermateria, de fyra etrarna, skall inte i första hand betraktas såsom liggande i olika lager utan såsom utgörande en sammanhängande energistruktur innehållande otaliga frekvenser, former och bildningar. Samtidigt är likväl vår planets etermateria, alltså planetens eterhölje, koncentriskt ordnad, så att varje högre slags eter når längre ut från planetens medelpunkt än närmast lägre slags eter och alltså har ett eget materielager utanför den närmast lägre etern. Med andra ord finns var och en av de fyra etrarna i hela den grovfysiska planetens fasta, flytande och gasformiga materia samt har därjämte sitt eget skikt och sin egen värld utanför atmosfären. Denna uteslutande eteriska fysiska värld består i sitt lägsta skikt, vilket de gamle kallade eldklotet, av alla fyra etrarna. Därefter tillkommer tre högre skikt, bestående av i tur och ordning 49:1-3, 49:1,2 och enbart 49:1. Vart och ett av de fyra eterskikten utgör en egen värld, befolkad av eterväsen tillhörande devaevolutionen.

Detta är inte så svårt att förstå, om vi tänker på hur de grovfysiska materierna är ordnade i vår planet. Det fasta fysiska klot (49:7) vi kallar jorden är den innersta kärnan i planeten. Därnäst kommer ”vattenskiktet” (49:6), vilket, om jorden vore en perfekt sfär utan berg och dalar, skulle överallt täcka denna till en höjd av cirka 2000 m. Därefter kommer ”gasskiktet”, det vill säga atmosfären (49:5). Vi inser att det finns vatten i jorden liksom luft samt andra gaser i både jorden och vattnet men däremot inte jord i vattnet, ej heller vatten i lufthavet annat än i dess lägsta skikt. Allmänt gäller regeln att högre molekylarslag tränger igenom lägre, däremot inte lägre högre.

Envar av de fyra etrarna är specialiserad för allehanda funktioner och verksamheter, såsom vitaliserare (enligt rörelse- eller kraftaspekten), förnimmelsebärare (enligt medvetenhetsaspekten) och formbildare (enligt materieaspekten). Så vitaliserar varje eter sitt särskilda centrum i eterhöljet, är bärare av vissa slags sinnesintryck eller annan information, bygger former av ett visst utseende.

Atometern 49:1, också kallad värmeetern, tenderar att bygga sfäriska former. Subatometern 49:2, också kallad ljusetern, bygger helst triangulära former. Superetern 49:3, också kallad kemiska etern, bygger halvmånformer. Livsetern 49:4 bygger kvadratiska former.

Alla fysiska fenomen har sitt ursprung i elektricitet och i den fysiska atommaterien, det vill säga atometern, 49:1. Det fysiska ljuset har subatometern som sitt medium. Ljudet fungerar genom superetern. Färgerna yttrar sig genom den lägsta etern, 49:4.

De former, dessa fyra olika etrar bygger, kommer till synes i såväl mineralriket som växt-, djur- och människorikena. Superetern eller kemiska etern (49:3) är till exempel den förhärskande kraften vid bildandet av hjärtats klaffar. Det är också eterenergier av detta slag, som når hjärtcentret från mjältcentret. Livsetern (49:4) är uppenbarligen verksam vid formandet av koksaltkristaller. Växters blad och kristallers former ger oss många åskådliga exempel på de olika eteriska formbildningskrafternas verksamhet.

Det kan i detta sammanhang nämnas att de gamles benämning ”element” (åt vilka kemisterna ler): jord, vatten, luft, eld och quinta essentia, avsåg just de fem lägsta molekylarslagen eller aggregationstillstånden (49:3-7).

 

Systemisk eter och kosmisk eter

I studiet av eterhöljet och pranan ligger möjligheten att förstå manifestationsprocessen i solsystemet. Etermaterien motsvarar världarna 43–46 och den grovfysiska materien världarna 47–49. Genom att studera genomgående analogier kan man klargöra många förhållanden.

Varje sjutal av allt högre materia, energi och medvetenhet kan indelas ömsom i tre högre och fyra lägre, ömsom i fyra högre och tre lägre: 1–3 och 4–7 eller 1–4 och 5–7. Fyran innehar den mellersta ställningen; den är antingen det högsta i det lägre eller det lägsta i det högre. Denna ställning är avgörande och markerar den krisartade övergången från det lägre till det högre i varje uppstigningsprocess.

För vårt studium av eterhöljet tillämpas indelningen 1–4 och 5–7. Vi märker genast att av de sju fysiska molekylarslagen 49:5-7 bildar organismen och 49:1-4 eterhöljet.

Det mellersta molekylarslaget har en avgörande betydelse. Hos de flesta människor utgöres merparten av eterhöljets materia och i synnerhet de största centren av detta molekylarslag 49:4. Eteriseringen, den process som börjar med att människan flyttar sin fysiska uppmärksamhet från det grovfysiska (49:5-7) till det eteriska (49:1-4), måste inledas med att objektiv medvetenhet förvärvas i 49:4.

En mycket intressant analogi med detta föreligger i förhållandet mellan de tre mänskliga världarna 47–49 och planethierarkins världar 43–46. Solsystemvärldarna 43–49 kan nämligen från kosmisk synpunkt betraktas som en enda värld, den kosmiska fysiska världen. På motsvarande sätt är världarna 36–42 den kosmiska emotionalvärlden, världarna 29–35 den kosmiska kausal-mentalvärlden och så vidare. För att hålla begreppen isär kallar vi nu värld 49 den (sol)systemiska fysiska världen. Liksom systemiska fysiska världen (49) har sju systemiska molekylarslag:

49:1  atomiskt

49:2  subatomiskt

49:3  supereteriskt

49:4  eteriskt

49:5  gasformigt 

49:6  flytande

49:7  fast

har den kosmiska fysiska världen (43–49) sina sju kosmiska molekylarslag:

43  atomiskt

44  subatomiskt

45  supereteriskt

46  eteriskt

47  gasformigt

48  flytande

49  fast

Människans världar 47–49 motsvarar alltså kosmiskt sett den grovfysiska, för människan synliga världen 49:5-7, medan planethierarkins världar 43–46 kosmiskt sett motsvarar etervärlden 49:1-4. Med denna förståelse bli många analogier genast uppenbara. Här endast några dylika. Människan har objektiv medvetenhet i 49:5-7, endast subjektiv medvetenhet i 49:1-4. Mänskliga normalindividen har överhuvudtaget medvetenhet i 47–49, knappast någon medvetenhet i 43–46. Att förstå dessa analogier är av särskild betydelse för att förstå medvetenhetsutvecklingen, den mänskliga såväl som den övermänskliga.

 

Fjärde systemiska etern (49:4)

Fjärde etern (49:4) är den eter som sjunde departementet (sjunde strålen) använder som sitt medium. Den är den eter som de flesta människors eterhöljen består av. Den är den eter, där ”skuggornas devaer” har sitt största inflytande, det vill säga de violetta devaer som är nära förbundna med människans fysiska evolution. Den är den eter, där i framtiden människo- och devaevolutionerna skall mötas. Från fjärde etern formas organismerna. I fjärde etern sker kausaliseringen i fysiskt avseende; först när den kausaliseringsfärdiga djurmonaden är fullt medveten i 49:4, kan monadens fysiska, emotionala och mentala medvetenhet rätas in, så att djuret kan kausalisera. Fjärde etern måste fullständigt bemästras av mänskligheten i denna eon; varje individ i fjärde naturriket måste uppnå detta mästerskap före eonens slut. Fjärde etern är den sfär, där de två första initiationerna genomgås. Fjärde etern utgör nyckeln till behärskandet av den grovfysiska materien (49:5-7). När individen förvärvar objektiv medvetenhet i denna eter, börjar han även kunna styra sitt emotionalhölje och allt oftare med full medvetenhet övergå till och vistas i detta. När individen kan känna och se den fjärde etern, kan eterhöljets atomhinna börja upplösas.

 

Essentialvärlden, fjärde kosmiska etern (46)

Essentialvärlden är den stora mötesplatsen, där olika slags grupper möts för att bilda större gemenskaper.

Essentialvärlden präglas på ett egenartat sätt av den violetta färgen, och sjunde strålen har ett särskilt samband med essentialvärlden. Den violetta färgen markerar slutet av en cykel och början av en ny.

Den mänskliga evolutionen och devaevolutionen förenas delvis i värld 46, därigenom att där bildas grupper av både människo- och devamonader. Enstaka närmanden de båda evolutionerna emellan kan förekomma tidigare, men i värld 46 bildas definitiva allianser.

 

Samband mellan fjärde systemiska etern (49:4)

och fjärde kosmiska etern (46)

Samtidigt som den lägsta etern (49:4) börjar utforskas av vetenskapen, blir essentialvärlden gradvis bekant för de framskridna varelser som individuellt förmår uppfatta sin plats i det planetariska kollektivväsendet. Essentialvärldens energier börjar göra sig gällande i människors kausalhöljen, samtidigt som energierna i 49:4 börjar utnyttjas av människor för mekaniskt bruk, för transportmedel, för belysning och för helande. Dessa fyra områden för användning av eterisk energi har sina paralleller ifråga om användningen av essential energi.

Liksom hos de flesta människor eterhöljet består huvudsakligen av 49:4, består eterhöljet hos fyra av de sju planetariska kollektivväsendena (alltså majoriteten) av essentialmateria.

En ytterligare överensstämmelse mellan 46 och 49:4 ligger i att båda framför allt är arbetsfält för de ”större byggmästarna”, de devaer som bygger kollektivväsendenas höljen i etermateria. I värld 46 finns de ”skuggornas devaer” som bygger planetkedjorna. De är motsvarigheter i denna högre värld till de ”skuggans devaer” av lägre ordning, vilka bygger människans eterhölje. Analogier mellan lägre och högre, som den avseende ”skuggornas devaer” i 46 och i 49:4, avser medvetenhetsaspekten mer än materieaspekten.

De grovfysiska höljena (kosmiska grovfysiska, 47–49, och systemiska grovfysiska, 49:5-7) är resultat icke så mycket av dessa devaers arbete som av den ytterligare förtätningen av de energier som de förut nämnda devaerna primärt arbetar med.

Förtätningen av eterenergi till grovfysisk är egentligen resultat av den aktivitet de negativa involutionsatomerna företer, innan de vitaliserats genom närvaron av tillräckligt många positiva evolutionsatomer. I involutionen överväger de negativa atomerna, i evolutionen de positiva. I elementalerna är de negativa atomerna så många och de positiva så få att dessa senare endast tjänar till att hålla formen samman. I evolutionen vitaliseras de negativa atomerna genom energier från världarna 29–35, så att de antingen återgår till centralreservoaren eller fås att sammansmälta med positiva atomer. Detta medför materiens förtunning i motsats till förtätning.

 

Terminologisk förbistring beträffande eterhöljet

Ordet ”astral” med avseende på något av människans finmateriella höljen användes först av den schweiziske läkaren och esoterikern Paracelsus, egentligen Theophrastus Bombastus von Hohenheim (1490–1541). Med ”astralkropp” menade han, liksom senare H. P. Blavatsky, eterhöljet. Detta sammanhänger med att den eteriskt seende ser tre gånger fler stjärnor (stjärna på latin är astrum) i etervärlden än normalindividen ser i den grovfysiska världen. De numera hos teosofer och andra gängse beteckningarna ”astralkropp” för emotionalhöljet och ”astralvärld” för emotionalvärlden måste alltså på historisk grund sägas vara oegentliga. Men även på saklig grund är det olämpligt att kalla emotionalvärlden för ”astralvärlden”, ty i denna värld ser man i motsats till etervärlden inga stjärnor alls.

 

Mänsklighetens okunnighet om eterhöljet

Eterhöljet är det mest förbisedda av alla människans höljen. Grunden till detta är att begär, känslor, fantasier och tankar förefaller ojämförligt viktigare. Det behöver påpekas att eterhöljet är av oerhörd betydelse för den inkarnerade människan. På eterhöljets funktionsduglighet beror icke endast organismens hälsa utan även möjligheten att rätt uppfatta och tillgodogöra sig högre höljens energier. Blir eterhöljet ändamålsenligt vitaliserat, förvärvar individen objektiv medvetenhet om de eteriska molekylarslagen eller aggregationstillstånden och därmed en helt annan och betydligt riktigare uppfattning av fysiska verkligheten.

Den nuvarande, allmänt vedertagna verklighetsuppfattningen (konsensus) är i oerhörd grad felaktig. Det säger sig självt att om den fysiska verkligheten har sju, allt högre grundläggande materie- eller aggregationstillstånd och om människorikets individer uppfattar endast de tre lägsta av dessa sju, kan deras uppfattning inte vara riktig. Att den allmänmänskliga fysiska verklighetsuppfattningen är felaktig på grund av sin begränsning till de tre lägsta molekylarslagen framstår tydligast ifråga om människans eterhölje. Läkarvetenskapens uteslutande studium av organismen och okunnighet om eterhöljet är det största hindret för dess framåtskridande.

Den fysiska vetenskapens ovetskap om den verkliga fysiska atomen (49:1) omöjliggör verklig kunskap om den fysiska verkligheten. Det som fysikerna kallar atomer är fysiska etermolekyler (49:4). Den fysiska atomen består av bland annat sju ”spiraler”, av vilka för närvarande endast tre är helt vitaliserade och fungerar som de skall. Redan vitaliseringen av en fjärde skulle befria organismen från de flesta av dess sjukdomar. Med alla sju aktiverade funnes inga organiska sjukdomar. Den medicinska vetenskapen förkastar de homeopatiska läkemedlen, då den ej kan förklara deras verkningskraft. När den en gång förnedrar sig till att utforska energieffekten i tusende- eller miljonpotensen, skall den göra mera revolutionerande upptäckter beträffande materiens struktur än fysikerna med sina så kallade atomsprängningar.

Om eterhöljets olika slag av energier får mänskligheten icke veta mycket, eftersom dessa energier utgör nyckeln till de alltid missbrukade förmågor som räknas till magin. Mycket få individer har uppnått kulturstadiet och förvärvat kärleken till allt levande. Denna kärlek skall inte förväxlas med sentimentaliteten, som saknar sunt förnuft och är skuld till mycket elände.

Det återstår för oss människor att lära oss att högre emotionala egenskaper icke är någonting man utan vidare äger, därför att man söker efterlikna helgon. Det fordras självförverkligande genom tjänande av mänskligheten, utvecklingen och enheten.

Först såsom lärjunge till planethierarkin får individen verklig kunskap om eterhöljet, dess funktioner och energier. Genom särskilda metoder, som lärjungen får del av, lär han sig använda vissa strålningsenergier och magnetiska energier och upprätta en direkt förbindelse mellan eterhöljet och kausalhöljet.

Även hela vår planet har ett eteriskt skyddshölje. Vilken skada på planetens eterhölje vi människor åstadkommer med våra kärnvapenexperiment, vår ”fredliga” användning av kärnkraften och vår nedsmutsning av jord, vatten och luft med petrokemiska ämnen och tungmetaller, skall framtidens vetenskap så småningom komma underfund med, när den väl upptäckt eterhöljenas existens. Enligt skördelagen får mänskligheten kollektivt taga konsekvenserna av dessa galenskaper.

Kroppslig skönhet verkar som attraktion, som de flesta fängslas av. I sin livsokunnighet fäster de avseende vid organismens form och utseende. För dem som äger esoterisk kunskap, är emellertid aggregathöljenas beskaffenhet det enda väsentliga. I dessa höljen ser den insiktsfulle vilket utvecklingsstadium individen uppnått och till hur stort procenttal han förvärvat sina egenskaper. Med eterisk syn ser man defekter icke endast i eterhöljet utan även i organismen.

När människorna förvärvat förmågan att konstatera eterhöljets och emotionalhöljets existens, måste de medge att det finns tre slags höljen. Till dess mänskligheten erkänner mentalhöljets förefintlighet kommer det emellertid att dröja, eftersom mental objektiv medvetenhet är ytterst ovanlig i innevarande eon, emotionaleonen.

 

Teologernas okunnighet

Vad vet dagens teologer om människans fyra finmateriella energihöljen, varav eterhöljet är det lägsta? De talar om ”kropp, själ och ande”, ord som finns i Bibeln, men kan inte förklara dessa, ursprungligen esoteriska termers betydelse. De vet inte att ”själ” avser människans under alla inkarnationerna i människoriket odödliga hölje, kausalhöljet, och att ”ande” avser hennes blivande superessentialhölje (45-hölje).

Teologerna vet inget ens om det mänskliga energihölje som i materialitet ligger organismen närmast, eterhöljet. De är okunniga om allt utöver det grovfysiska, och i denna sin okunnighet söker de utplåna alla antydningar som finns i Bibeln om en högre verklighet. I den nya bibelöversättningen av år 1999 har man i strid med grundtexten ändrat det bekanta: ”Ty vad gagnar det en människa, om hon vinner hela världen men förlorar sin själ?” Evangelium enligt Matteus 16:26 till ”Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men måste betala med sitt liv?” Det grekiska ordet psyché betyder själ, inte liv, vilket heter zoé. Läsaren uppmanas att reflektera över den djupare innebörden av denna textförfalskning.

En hänvisning till eterhöljet och därmed sammanhängande verkligheter har teologerna ännu inte rensat ut ur Bibeln, förmodligen därför att Bibeln med sitt symbolspråk lyckats dölja de verkliga förhållandena för dessa den lärda okunnighetens representanter, som avsiktligt eller oavsiktligt gör sitt bästa att förstöra all sanning i religionen och som kallas teologer. Så lyder textstället i fråga:

”Ja, innan silvertråden slits av och guldskålen brister”…”då stoftet återvänder till jorden, sitt ursprung, och livsanden återvänder till Gud, som gav den.” Predikaren 12:6,7

”Silvertråden” är sutratma (”trådsjälen”), det band som förenar eterhöljet med alla tre triaderna och som slits vid den fysiska döden. ”Guldskålen” är själva eterhöljet, som i utvecklat och aktiverat tillstånd inte längre har organismens gestalt utan formen av ett ägg, en skål, om man så vill, som strålar med guldets glans. ”Livsanden” är den livgivande eterenergin, prana.

 

Lars Adelskogh, den 28 oktober 2005.