NIO

ETERHÖLJET OCH MEDVETENHETSUTVECKLINGEN

 

9.1  Allmänt om medvetenhetens utveckling

Genom lägre medvetenhet aktiveras högre, väcks den högre medvetenheten ur potentialitetens slummer. Genom medvetenhetsaktivitet i det högre emotionala och det högre mentala aktiveras det kausala.

Varje atomslag är bärare av ett fullständigt egenartat slag av medvetenhet. Så till exempel skiljer sig emotionalmedvetenheten fullständigt från både den fysiska och den mentala medvetenheten. De allt lägre molekylarslagen inom ett atomslag innebär successiva neddimensioneringar, förgrovningar eller begränsningar av atomslagets medvetenhet.

Ett lägre slag av medvetenhet kan inte konstatera eller uppfatta ett högre slag, än mindre förstå dettas natur. Ett högre slag av medvetenhet både förstår ett lägre slag och kan behärska det.

Man kan inte förstå ett högre medvetenhetsslag, förrän man börjat aktivera det. Människor kan förstå kausal och essential medvetenhet endast sedan de börjat aktivera dessa medvetenhetsslag. Individens större eller mindre förståelse av dem är avhängig hans egen större eller mindre aktivering av dem. Innan han aktiverat dessa högre medvetenhetsslag, måste han missförstå alla beskrivningar av dem.

Den för människan viktigaste medvetenheten är självmedvetenheten. Självmedvetenheten är en yttring av kausalmedvetenheten (47:1-3), är möjlig först i kausalmedvetenheten. Enbart mentalmedvetenheten (47:4-7) räcker inte för självmedvetenhet. Alla slag av medvetenhet högre än det kausala är även självmedvetenhet. Ett fullt utvecklat kausaljag har permanent självmedvetenhet, medan ett mentaljag har endast sporadisk självmedvetenhet. Givetvis är alla högre jag – essentialjag, superessentialjag och så vidare – permanent självmedvetna och äger därtill en gruppmedvetenhet, som med varje högre molekylarslag vidgar sig att omfatta allt fler individer.

De fyra högre solsystemvärldarna (43–46) är de kosmiska eteriska världarna, solsystemets energivärldar. I deras medvetenhet är permanent självmedvetenhet möjlig. Självmedvetenhet förutsätter nämligen en högre energinivå hos monaderna. Att självmedvetenhet likväl är möjlig även i kausalmedvetenheten förklaras med att detta medvetenhetsslag ligger så nära de kosmiska eteriska energivärldarna (43–46) att energi tränger ned därifrån till de tre högre skikten av kausal-mentalvärlden, det vill säga kausalvärlden. Man kan hämta en liknelse från en tvåvåningsbyggnad, där endast övervåningen är uppvärmd om vintern. I den kalla undervåningen kan likväl värme förnimmas närmast taket, men inte längre nere. På liknande sätt kan kausalvärlden men inte lägre världar energiseras i tillräcklig mån av de fyra kosmiska eteriska världarna.

Evolutionsprocessen kan beskrivas även såsom en fortgående involvering av 46-, 45-, 44- och 43-materia, kosmisk etermateria, i individens eterhölje. Från fysisk synpunkt är det denna involvering, som möjliggör för individen att taga de fem invigningarna och att i samband med den femte bli en esoterisk mästare, ett 45-jag. De kriser, som sammanhänger med invigningarna, kan likaledes betecknas som konflikter mellan inträngande kosmisk etermateria och eterhöljets förutvarande materia. Invigningens stav, som invigaren, hierofanten, handhar vid invigningen, är avsedd att möjliggöra fixering av de involverade kosmiska etrarna, så att den invigde kan behålla dem i sitt eterhölje. Efter inkarnationens slut upplöses icke den involverade kosmiska etermaterien tillsammans med eterhöljet utan åtföljer monaden för att ånyo involveras i det nya eterhöljet i nästa inkarnation.

 

9.2  Centrens automatiska aktivering

Centrens aktivering är en långsam process, som automatiskt pågår jämsides med mänsklighetens medvetenhetsutveckling under årmiljonerna. Ett centrums grad av aktivering kan objektivt konstateras av högre objektiv medvetenhet. De viktigaste kriterierna för graden av aktivering är: centrets rotation, antalet frigjorda ekrar, centrets lyskraft och färger.

Ett centrum roterar allt snabbare runt sin axel, ju mer den medvetenhet aktiveras som centret är bärare av. Centrets ekrar lösgöres från navet och börjar själva rotera i samband med att de egenskaper och förmågor som motsvarar ekrarna förvärvas.

Ordningsföljden i centrens aktivering varierar individuellt beroende på vilket departement individens kausalhölje tillhör.

Höljesmedvetenhetens centra är: strupcentret för den mentala, solarplexuscentret för den emotionala och bascentret för den fysiska medvetenheten. Redan av detta faktum framgår att dessa tre centra måste vara till viss grad aktiva (rotera) hos alla.

De esoteriska experterna på höljescentren indelar människorna efter deras mest aktiverade centra. Särskilt aktiva hos genomsnittsindividen i vår tid är solarplexuscentret, som upptar emotionalvärldens vibrationer, och sakralcentret, som styr sexualiteten. Därför kallar esoterikerna genomsnittsindividen för solar-sakralindivid. Denna beteckning anger i de flesta fall också att individen står på civilisationsstadiet.

På mänsklighetens nuvarande allmänna utvecklingsstadium är de tre under diafragman befintliga centren aktiva eller positiva i förhållande till de fyra ovan diafragman belägna, vilka är passiva eller negativa. Med positiv menas att centret ifråga är pådrivande och självaktivt, med negativ menas att det är mottagande och självpassivt, måste aktiveras av ett annat, lägre centrum. Medvetenhetsutvecklingen består i att de fyra högre blir positiva i förhållande till de tre lägre, som då blir negativa, det vill säga aktiva endast såsom styrda av de högre centren. Denna medvetenhetsutveckling förutsätter i sin tur att människors verklighetssinne har utvecklats så mycket, att de kan börja inse nödvändigheten av att odla de företeelser som möjliggör för dem att aktivera de fyra högre centren. Däri ingår odlandet av de högre emotionala egenskaperna, ”hjärtats egenskaper”, utvecklandet av det sunda förnuftet och förståelsen för nödvändigheten av att tillämpa livslagarna.

På barbarstadiet fungerar huvudsakligen eterhöljets lägre centra, de under diafragman belägna. På civilisationsstadiet aktiveras strupcentret genom energierna från sakralcentret. På kulturstadiet aktiveras hjärtcentret från solarplexuscentret, och på humanitetsstadiet aktiveras panncentret från hjärtcentret och strupcentret.

Panncentret blir fullt aktiverat först hos kausaljag och hjässcentret fullt aktiverat först hos essentialjag.

Antagen till lärjunge kan den bli hos vilken såväl hjärtcentret som panncentret är fullt aktiverade.

Att ett centrum anges som fullt aktiverat skall förstås i en relativ betydelse: maximum på ifrågavarande utvecklingsstadium. På högre stadier och i högre riken tillkommer egenskaper och förmågor, även fysiska (eteriska) sådana, som inte är möjliga på lägre stadier och i lägre riken. Riktigheten av det sagda torde framgå av följande fakta. Eterhöljets centra är sammansatta av fysiska atomer (49:1) I alla fysiska atomer finns atomer av samtliga högre slag (1–48) involverade. Atomer av högre slag kan aktiveras av monadmedvetenheten, men inte utöver monadens evolutionsnivå: essentialjaget kan aktivera mentalatomerna (47:1) men inte essentialatomerna (46:1), vilket är möjligt först för superessentialjaget och så vidare. Superessentialjaget (med självmedvetenhet i 45:1) har ofantligt mycket större resurser än förstajaget i medvetenhets- och aktivitetshänseende, även i den fysiska materien och i eterhöljet.

Förutom hjäss- och panncentren finns sammanlagt sju centra i eller anknutna till hjärnan. Ett av dessa är skallbascentret eller det så kallade alta­majorcentret.

De flesta människor lever i sin emotionalmedvetenhet, styrda av energierna från solarplexuscentret. För att människan skall kunna leva i mentalmedvetenheten fordras att energierna från solarplexuscentret överföres till hjärtcentret. Genom att individen gradvis lär sig att flytta uppmärksamheten från det emotionala till det mentala förvärvar han också förmågan att vara oberoende av ”hur det känns”, oberoendet av känslor, och vinner därmed herraväldet över dem. Genom att individen strävar efter enhet med allt levande och i samma mån som han får upp ögonen för ”allas väl”, icke endast det lilla egoistiska jaget, når energierna från solarplexuscentret allt oftare upp till hjärtcentret.

De eterenergier i eterhöljet som vitaliserar sakralcentret kan riktas vidare till strupcentret. Detta gör man genom intensivt ”skapande”, ett fullständigt uppgående i litterär, konstnärlig etc. verksamhet. Allt ”skapande” sker genom energier i strupcentret, som esoteriskt kallas ”skaparcentret”. Den som ”lever för att skapa”, absorberar energier från sakralcentret, så att inga energier blir över för sexualiteten. Detta är innebörden av ”sublimering”.

Hjärtcentret vitaliseras genom tjänande, och pann‑ och hjässcentren vitaliseras genom obetingad tillämpning av livslagarna.

 

9.3  Departementsenergierna i centren

Liksom alla andra höljen genomströmmas hela eterhöljet av vibrationer från alla sju departementen, vilket alltid har någon effekt på allt i höljena. I vad mån energierna särskilt påverkar det ena eller andra centret, beror på individens utvecklingsstadium, centrens egenaktivitet och departementstillhörighet.

Samtliga sju departementsenergierna genomströmmar givetvis alla medvetenhetscentren i höljena. Annars skulle individer på lägre stadier inte kunna påverkas av de fyra första departementens energier, då ju deras ovan diafragman belägna centra i stort sett är inaktiva och endast strupcentret företer någon aktivitet.

På civilisationsstadiets högre nivåer, där de flesta ”intellektuella” och därmed den tongivande delen av mänskligheten för närvarande befinner sig, är de vanligaste förhållandena mellan departementen och centren i eterhöljet följande: hjässcentret första, panncentret fjärde, strupcentret tredje, hjärtcentret andra, solarplexuscentret sjätte, sakralcentret femte, bascentret sjunde. Centrens departementstillhörighet är ingalunda konstant för individen utan ändras i regel med varje inkarnation utom beträffande hjäss‑, hjärt‑ och solarplexuscentren. Dessa tre centra tillhör oföränderligt första, andra och sjätte departementen.

Beroende på utvecklingsstadiet och höljenas departementstillhörighet kan till exempel panncentret vitaliseras av tredje, fjärde, femte eller sjunde departementet, strupcentret av tredje eller femte, sakralcentret av tredje, femte eller sjunde, och bascentret av fjärde eller sjunde.

På lägre utvecklingsnivåer tillgodogöres tredje departementets energier bäst i sakralcentret; på civilisationsstadiets högre nivåer bäst i strupcentret.

Hos exempelvis rajayogier tillhör panncentret femte, sakralcentret sjunde och bascentret fjärde departementet.

I följande redovisning av möjliga kombinationer av departementsenergier i respektive centra har departementsenergierna angivits med siffrorna 1–7 i den ordning som motsvarar centrens ordningsföljd uppifrån ned (siffrorna i fet stil anger hjäss-, hjärt- och solarplexuscentren, vilka som sagt oföränderligt tillhör första, andra och sjätte departementen): 1352674, 1432657, 1452637, 1532674, 1732654 och 1752634.

Utvecklingsgången: 1) 1452637, 1752634; 2) 1432657, 1732654; 3) 1532674; 4) 1352674.

 

9.4  Centrens metodiska aktivering

Centren aktiveras normalt omedvetet under utvecklingens gång genom att höljena (organismen, eterhöljet och emotionalhöljet) förfinas och ädla egenskaper förvärvas. Däremot är varje försök att på konstlad väg vitalisera centren dömt att misslyckas. De esoteriska lärarna varnar med starkast möjliga eftertryck för att rikta uppmärksamheten på centren, för att ”leka med elden”. Icke ens lärjungen får göra detta förrän mot slutet av lärjungastadiet, vilket visar hur mycket han dessförinnan har att iakttaga.

Såsom lärjunge till planethierarkin får individen de erforderliga instruktionerna om hur han skall rätt iakttaga och uppleva energierna i de olika centren. Dessa instruktioner är individuella, och lärjungen övervakas under hela processen. Sådana metoder, som används i ockulta sekter (yogaskolor inräknade), leder icke till kontakt med kausalhöljets centra och missar därmed målet.

I ockulta sekter utläres metoder, som är direkt vilseledande. Man börjar med psykologiska övningar avsedda att framkalla förnimmelser i vissa av eterhöljets centra och studerar effekten därav. Sedan försöker man få kontakt med motsvarande centra i emotionalhöljet, eventuellt även med dem i mentalhöljet. Den enda riktiga metoden är emellertid att komma i kontakt med kausalmedvetenheten och låta dess energier påverka de lägre höljenas centra. Det är icke materieaspektens utan medvetenhetsaspektens energier det gäller att använda. Det kan tyckas vara samma slags energier. Men de har olika verkan, beroende på vilken aspekt som uppmärksammas. Det är stor skillnad mellan de energier som verkar mekaniskt och dem som verkar ändamålsenligt.

”Vetenskapen om andningen” är underordnad ”vetenskapen om centren”. Andningsövningar är riskabla, därför att därigenom energier kan påverka fel centra, vilket kan medföra sjukdomar. Därtill har de utom fysiologiska verkningar även psykologiska effekter, som individen är aningslös om. Esoterikern varnas energiskt att icke utföra andningsövningar utan ”kompetent lärares noggranna övervakning” och vet också vad som i detta fall menas med kompetent.

Individen aktiverar sina centra genom att förvärva egenskaper och förmågor. Yogier begår misstaget att söka vitalisera centra, innan de kan rätt använda dessas energier. Den enda riktiga aktiveringen för centren är den indirekta och automatiska: den direkta strävan att utveckla medvetenheten genom att förvärva egenskaper och förmågor medför indirekt och automatiskt att de motsvarande centren och de ifrågavarande kronbladen aktiveras. Detsamma gäller i stort sett allt inom medvetenhetsaspekten liksom inom alla normala livsprocesser. Ingripande utifrån stör de en gång automatiserade processerna.

Man vitaliserar ett högre centrum metodiskt genom att överföra energierna i ett lägre centrum till detta högre. Eterhöljets centra står i förbindelse med körtelsystemet i organismen, och detta står i sin tur i förbindelse med sina särskilda organ. Vitaliseringen sker automatiskt, när organismen, eterhöljet och emotionalhöljet fungerar ändamålsenligt, vilket förutsätter metodisk behandling i flera år under en erfaren lärares ledning. Den omsorgsfulla metodiska behandlingen varierar från individ till individ, beroende på att triad‑ och kausalhöljenas departementstillhörighet är individuellt olika. Blir eterhöljets centra på felaktigt sätt vitaliserade, återverkar detta på organismen med sjukdom som följd.

På mänsklighetens nuvarande utvecklingsstadium är det mycket få, som är mogna för detta slags specialträning. Vi får nöja oss med faktum att det är nödvändigt att ha någon kunskap om dessa centra för att förstå aggregathöljenas allmänna funktionssätt. Detta är verkligheter, om vilka även den ”lärda världen” i stort sett är totalt okunnig.

Vad som hittills fått bli exoteriskt är i alla fall tillräckligt för att ge dels en förnuftig uppfattning av tillvarons mening och mål, dels en förnuftig förklaring av otaliga eljest obegripliga företeelser, dels bevis på esoteriska kunskapens överensstämmelse med verkligheten. Om man jämför med de negativa resultat mänsklighetens skarpaste intellekt kommit fram till i sina filosofiska spekulationer, torde man inse att esoteriken icke kan vara en produkt av dylika intellekt.

Såsom lärjunge till planethierarkin får individen kunskap om tillståndet hos sina centra, dessas energier, vilka centra som i tur och ordning behöver vitaliseras och hur man därvid skall förfara. Dittills har vitaliseringen skett automatiskt och regelrätt genom individens strävan att förvärva egenskaper och förmågor och begagna dem för tjänande av livet, en inställning som motverkar missbruk. Därigenom har individen kvalificerat sig för lärjungaskap, vilket medför garantin att de krafter han förvärvar bli rätt använda. De krafter, som sålunda ställs till hans förfogande, är de olika världarnas naturkrafter, som individen numera kan tillgodogöra sig.

Innan esoterikern kan påbörja den träning, varigenom han blir ett kausaljag, måste han kunna avgöra vilka slags energier, som gör sig gällande i hans medvetenhets‑ och handlingsliv. Därmed lär han sig vilka centra i hans eterhölje, som är aktiva och passiva. Han måste vidare lära sig använda dessa energier på ett så ändamålsenligt sätt, att de harmonierar med, vibrerar i samma rytm som energierna från kausalhöljet. Dessutom måste han kunna fokusera självmedvetenheten i hjäss- och panncentren och därifrån styra de olika departementens energier till sina rätta centra i eterhöljet.

Långt innan han kan påbörja denna träning, måste han ha ersatt de lägre molekylarslagen i sina höljen med högre, så att han är i stånd att uppfatta och använda de högre energislag (finare vibrationer) i höljena som utgår från kausalhöljets tre materieslag (47:1-3).

Såsom lärjunge till planethierarkien får individen lära sig det enda ofarliga sättet att vitalisera sina sju större medvetenhetscentra. Visserligen har de förut automatiskt aktiverats genom tjänande, det vill säga lösandet av de praktiska problem som hör till tjänandet. Men full aktivitet erhåller han först genom att tillämpa en särskild teknik.

De sju centren svarar mot atomslaget och de sex molekylarslagen i envar av världarna 43–49 med dessas slag av medvetenhet och energi, alltså hjässcentret svarar mot 43, panncentret mot 44, strupcentret mot 45 och så vidare. Aktiveringen innebär att individen lär sig varje centrums funktion och rätta användning vid tjänandet, hur energierna verkar och genom vilka organ de verkar.

Kausalhöljets viljecentrum har förbindelse med eterhöljets hjässcentrum, kausalhöljets enhetscentrum har förbindelse med eterhöljets hjärtcentrum, och kausalhöljets kunskapscentrum har förbindelse med eterhöljets strupcentrum. Dessa eterhöljets centra väcks till aktivitet genom vibrationer, som överensstämmer med de kosmiska vibrationerna (atomvibrationerna), verkliga fakta, verklighetens fakta, icke genom illusioner och fiktioner. Med andra ord: så snart individen lär sig tänka i överensstämmelse med verkligheten, vitaliseras dessa centra. Det uppstår då en växelverkan. Riktiga fakta vitaliserar såväl eterhöljets som kausalhöljets centra. Därigenom blir det möjligt för individen att mottaga vibrationer direkt från kausalhöljet. I och med att människorna på civilisationsstadiet får esoterisk kunskap, blir det alltså möjligt för dem att tänka i överensstämmelse med verkligheten och relativt snabbt nå högre stadier. Men för att denna möjlighet skall bli verklighet fordras att individen icke endast godtar fakta utan använder dessa fakta, och detta sker genom ”meditation”, bearbetning av fakta till insikt och förståelse.

 

9.5  Centrens vitalisering i och för medvetenhetsutvecklingen

Outvecklade människor vitaliseras och drivs till utåtriktad aktivitet genom de tre centren under diafragman: bascentret, sakralcentret och solarplexuscentret.

Genomsnittsmänniskan börjar fungera främst genom solarplexuscentret och använda det omedvetet och automatiskt såsom ett överföringscentrum för energier, som måste höjas från lägre centra (dem under diafragman) till högre (centra över diafragman).

Människor, som uppnått kulturstadiet och medvetet eller omedvetet är aspiranter på lärjungaskapet, börjar sakta vitaliseras och ledas av de energier som överföres från centren under diafragman till strupcentret och från kausalhöljet till strupcentret. Denna energiöverföring till strupcentret resulterar i något slags skapande verksamhet.

Lärjungarna på humanitetsstadiet börjar styras av strupcentret och hjärtcentret och börjar även till panncentret överföra de energier som höjts till de två nämnda centren. När detta är genomfört, är människan ett mentaljag. Även energier från kausalhöljet vitaliserar panncentret.

Också de mer framskridna lärjungarna på kausalstadiet vitaliseras från två källor: genom de energier som höjts upp i huvudet från alla de lägre centren och genom de energier som strömmar in i hjässcentret från kausalhöljet och andratriaden.

Processen handlar om energiernas höjning eller överföring från lägre till högre, såsom fallet är i all medvetenhetsutveckling. Eterhöljet har två större överföringscentra – solarplexuscentret och strupcentret – och ett centrum, genom vilket kausalenergierna strömmar, när tiden är inne – hjässcentret.

Energiöverföringen göres från alla de lägre centren till de högre, en process som försiggår i flera stadier. Denna överföring, som sker inom förstatriaden och dess höljen, går jämsides med överföring av andratriadens energi till eterhöljet. Överföringen sker inte automatiskt utan som resultat av individens medvetna handlande och val. Den kan ske långsamt under den normala evolutionsprocessens förlopp, eller den kan påskyndas genom den forcerade träning som lärjungen erhåller.

Inom ramen för denna större aktiveringsprocess sker följande energiöverföringar:

1) Energin i bascentret, organet för den fysiska viljan, höjes och föres uppför den eteriska ryggraden till hjässcentret, organet för den kausala viljan. Under denna överföring genomgår energin panncentret.           

2) Energin i sakralcentret, organet för det fysiska, sexuella skapandet, höjes till strupcentret, organet för det intellektuella skapandet.

3) Energin i solarplexuscentret, organet för det egoistiska, personliga begäret, höjes till hjärtcentret, organet för den opersonliga, altruistiska kärleken och för tjänandet.

Hos det fulländade kausaljaget höjes, styres eller riktas dessa energier genom viljeenergi från andratriaden. Då är sakral- och solarplexuscentren inte längre säte för sexualitetens respektive emotionalitetens energier utan blir dels mottagare av andratriadens energier, dels förmedlare av energi (ljus) härrörande från särskilda kollektiva centra i etervärlden.  

Alla dessa centra utvecklas och aktiveras i sju stadier. Under ettvart av dessa stadier sätter ett centrum eller flera sin särskilda prägel på människans yttre och inre liv:

1) Till en början är aktiviteten i centren trög och halvsovande. Det ljus de utsänder är svagt, punkten i mitten av varje centrum (”ädelstenen i lotusblomman”) befinner sig på ett vilostadium. Den genomströmmande energin räcker bara till att uppehålla livet och de instinktiva livsfunktionerna samt förmågan att reagera på impulser från emotionalvärlden via emotionalhöljet. Individen befinner sig på barbarstadiet.

2) Energin höjes och intensifieras. Centrens lyskraft stärks, och i synnerhet solarplexuscentret aktiveras kraftigt. Människans liv är väsentligen fokuserat i de tre centren under diafragman, bas- och sakralcentren mer än solarplexuscentret. De fyra centren ovan diafragman är svaga, matta i sitt ljus och relativt inaktiva; däremot är deras ”ädelstenar” mer dynamiska än förut. Individen befinner sig på civilisationsstadiet, låter sig styras av sin emotionalitet och använder det intellekt han har att tillgodose sina emotionala begär. Centren är huvudsakligen mottagare av fysiska och emotionala impulser men svarar ibland på mentala intryck.

3) På det tredje stadiet göres den första energiöverföringen. Denna kan taga lång tid och försiggå under flera inkarnationer. Centren under diafragman är fullt uppväckta, deras aktivitet är stark, deras ljus är livligt, deras växelverkan är intensiv, så att ett fullständigt magnetfält upprättats, som innefattar hela området under diafragman och är kraftigt nog att nå upp förbi detta. Solarplexuscentret blir det dominerande organet i stället för de två lägre centren. Solarplexuscentret blir mottagare av energiströmmarna nedifrån, upptar dem och börjar överföra dem till de högre centren. Individens känslobetonade intellekt utvecklas kraftigt. Han blir varse dubbelheten i sin natur: det lägre han är och det högre han skall bli.

4) Under det fjärde stadiet fortsättes överföringen. Det handlar främst om att sakralenergierna höjes till strupcentret. Överföring av solarplexusenergierna till hjärtcentret sker också men ännu så länge i mycket ringa omfattning. Detta skede är mycket långvarigt och svårt. Majoriteten människor av idag befinner sig på det tredje och fjärde stadiet.

5) Under det femte stadiet aktiveras hjärt- och strupcentren. Individen är intellektuellt kreativ i något avseende och blir sakta gruppmedveten. Reaktionerna har alltjämt själviska motiv, men han upplever ibland perioder av visioner och andlig strävan. Han känner sig dragen till mystikernas liv. Individen har uppnått kulturstadiet.

6) Under det sjätte stadiet sker en andra energiöverföring, och panncentret, som styr den integrerade (mentalt styrda) personligheten, blir aktivt och dominerande. Känslolivet och mystiken tenderar under detta skede att stå åt sidan för personlighetens mentala strävan. Individen blir en kraftfull, intellektuellt behärskad personlighet. Centren under huvudet är alla aktiva, medan centren under diafragman underordnas och styres av sina högre motsvarigheter. Panncentret är livaktigt och starkt, strupcentret är intensivt aktivt och hjärtcentret håller snabbt på att vakna. Individen har uppnått humanitetsstadiet.

7) Det sjunde skedet kännetecknas av att hjässcentret aktiveras och börjar stråla. Detta sker som resultat av att energierna i alla de lägre centren börjar överföras till hjässcentret. Detta medför även att andratriaden begynner strömma ner sin energi i alla eterhöljets centra via hjässcentret. Vidare blir ”ädelstenarna” i mitten av varje centrum som först starkt aktiva, strålande, magnetiska, så mäktiga i sitt kraftutflöde att de ”ställer allt omgivande ljus i skuggan”. Individen har uppnått kausalstadiet.

När det sjunde stadiet är uppnått, försätts eterhöljets alla centra i ändamålsenlig aktivitet genom energierna från andratriaden (”enhet”) och tredjetriaden (”vilja”). Det sker en sista och slutgiltig överföring av eterhöljets alla energier till hjässcentret genom uppväckandet av bascentret. ”Bröllopet mellan polerna” sker, när energin från bascentret fullständigt ingår i hjässcentret och energierna från tredjetriaden via hjässcentret fullständigt tränger ner i bascentret. Individen har då blivit ett kausaljag, monaden är suverän i hjässcentret och styr därifrån alla de lägre centren med obruten kausal medvetenhetskontinuitet mellan alla inkarnationerna.

Energierna från kausalhöljets fyra centra förmedlar inte uppfattbar medvetenhet på människans två lägsta utvecklingsstadier, barbar- och civilisationsstadierna. Individen får i stället tillräcklig ledning av instinkten (den latenta erfarenheten från föregående inkarnationer) och genom de vibrationer som utgår från det kollektiv- eller gruppväsen i mänskligheten han tillhör.

Det är först på kultur- och humanitetsstadierna, som kausalenergierna i eterhöljets centra förmedlar medvetenhet, som blir uppfattbar i den fysiska hjärnan. De eteriska centra, som förmedlar kausal energi, är till antalet fem: hjäss-, pann-, strup-, hjärt- och bascentren. Energierna från solarplexus- och sakralcentren skall med tiden helt och hållet förvandlas och överföras till hjärt- respektive strupcentren, och det förutsätts att denna process är avslutad eller åtminstone i full gång, innan kausalmedvetenheten aktiveras.

Även mjältcentret är inbegripet i denna evolutionsprocess, dock ej i någon med medvetenhetsevolutionen sammanhängande energiförvandling och energiöverföring, såsom i de fem nämnda centren. Däremot medför kausalmedvetenhetens aktivering att individen förvärvar förmågan att avsiktligt fördela pranan från mjältcentret till de andra centren. Dessutom har mjältcentret sin motsvarighet i hjässcentret, och när detta högre centrum för pranafördelningen väcks, blir det organet för esoteriskt helande. Genom detta organ upptar helaren prana från den planetariska etern med en viljeakt och utsänder (utandas) den i en akt av medkänsla till den som skall helas.

Noteras bör att tolvtalet framträder i tre av eterhöljets högre centra. Hjärtcentret har 12 kronblad. Panncentret har 8 x 12 = 96 kronblad. Hjässcentret har en inre krets av 12 kronblad och en yttre krets av 8 x 10 x 12 = 960 kronblad. Överallt, där tolvtalet möter i eterhöljet, visar det ett bestämt samband med kausalhöljets fyra centra, vilka tillsammans bildar den tolvbladiga lotusblomman. Åttan antyder dualiteten 4 + 4, där den ena fyran står för de fyra inkarnationshöljena (triad-, mental-, emotional- och eterhöljena) och den andra fyran för kausalhöljet med sina fyra centra. Det nämnda sambandet består i att det sista av kausalhöljets fyra centra, lotusblommans innersta trefald av kronblad, utvecklas först när eterhöljets hjärt-, pann- och hjässcentra är fullständigt aktiverade och har alla sina blad öppnade. Detta sker först hos kausaljaget.

När monaden, centrad i hjässcentret, avsiktligt och med en viljeansträngning, höjer de energier, som ligger samlade i bascentret, dras energierna genom de olika centrens magnetfält uppåt längs ryggraden och blandas därvid med den dubbla energi som utgår från mjältcentret. Ryggmärgens eteriska motsvarighet och de fem anslutna centren väcks då till aktivitet, och slutligen samlas alla energierna till en enda ström. Därvid stiger idémentaliten upp ur bascentret och passerar genom de högre centren, varvid den bränner upp de eteriska hinnor som avskiljer de eteriska centren från sina motsvarigheter i emotional- och mentalhöljena. Därmed blir eterhöljet intensivt vitaliserat. Monaden kan därefter viljemässigt lämna de båda fysiska höljena i fullt vaket tillstånd och har sedan medvetenhetskontinuitet mellan fysiska, emotionala, mentala och kausala världarna för all framtid, såvida dålig skörd ej hindrar. Denna process förutsätter att lärjungen byggt antahkarana, bron mellan förstatriaden och andratriaden.

Eterhöljets centra blir fyrdimensionalt aktiva, ”hjul som roterar på sig själva”, när individen är i färd med att aktivera de två sista kronbladen i kausalhöljets enhetscentrum. Detta förutsätter i sin tur att han rätat in mental-, emotional- och eterhöljets centra, så att det finns en direkt kontakt från det kausala till det fysiska; vidare att han genom meditation nått kontroll över både emotional- och mentalhöljena.

Han måste kunna utstråla sin energi och ha en magnetisk inverkan på andra, så att han når deras innersta och det bästa hos dem, i synnerhet hjärtcentret.

När eterhöljets utstrålning ökat till en viss nivå, börjar atomhinnan förstöras. Först uppstår revor i den, och det är genom dessa, som lärjungen blir medveten i sin fysiska hjärna om tilldragelser i emotional- och mentalvärldarna och genom kausalhöljet får kontakt med sin lärare i planethierarkin.

Hjässcentret ökar sin aktivitet och blir i stånd att taga emot glim­tar av kausalmedvetenhet, till en början endast sporadiskt men med tiden och allt oftare i takt med att revorna i eterhöljet blir fler.

Överföringen av energi från lägre till högre centra sker i själva verket i två etapper. I den första etappen överföres energierna från de tre centren under diafragman till hjärtcentret, strupcentret och ett centrum, som är beläget mellan skulderbladen. Detta tredje centrum är inte ett av de sju stora utan är ett temporärt centrum, som lärjungen bildar och aktiverar under energiöverföringsprocessen.

I den andra etappen överföres energierna från de sex lägre centren – strup-, hjärt-, solarplexus-, mjält-, sakral- och bascentren – i tur och ordning till sina motsvarigheter inom hjässcentret. Dessa sju hjässcentra är motsvarigheterna i eterhöljet till tredjetriadens sju departement.

Eterhöljets negativa och positiva krafter kommer till uttryck genom ida respektive pingala. I detta sammanhang betecknas energierna från förstatriaden såsom positiva gentemot energierna från andratriaden såsom negativa. Därmed anges att normalindividen i människoriket i sin medvetenhet och i sina medvetenhetsenergier är aktiv, drivande eller ”positiv” nästan uteslutande i förstatriaden och att hans andratriads medvetenhet och medvetenhetsenergier befinner sig i ett passivt, endast mottagande eller ”negativt” tillstånd.

Hos normalindividen tar sig dessa krafter obalanserade uttryck, så länge som idémentaliten inte förenas med dem. Genom de negativa energierna, som kommer genom ida, är individen visserligen mottaglig för ”högre ideer”. Emellertid blir dessa på grund av förstatriadens dominans vanligen alltför emotionalt färgade, välmenande, men utan tillräcklig organisation och konkretion och därför kraftlösa, så att de inte leder till förverkligande. Genom de positiva energierna, som kommer genom pingala, blir ideerna visserligen mer mentala och konkreta, men konkretiseringen sker vanligen alltför snabbt, på bekostnad av ändamålsenligheten (överensstämmelsen med de kausala förebilderna), och med motiv av personlig ärelystnad och vinning mer än idealitet.

Kan däremot sushumna (som motsvarar sutratma) och dess energi, idémentaliten, användas, blir centren så vitaliserade och öppnade genom idémentalitens inverkan, att individen kan mottaga magnetiska, formbildande energier från kausalhöljets centra, så att verklighetsideerna kan bli rätt uppfattade, rätt konkretiserade och rätt förverkligade.

Full aktivitet mellan hjässcentret och bascentret råder först, när direkt förbindelse upprättats mellan tredjetriaden och fysiska eterhöljet (förstatriadens fysiska atom). Då är eterhöljets samtliga centra vitaliserade. Individen är då ett manifestaljag (43-jag), som har endast ett manifestalhölje och ett eterhölje för sin verksamhet i fysiska världen. Mellanliggande höljen är då upplösta eller inaktiva, och energierna förmedlas i stället direkt genom triadkedjan. Om höljena 44–48 är upplösta, nyformar 43-jaget givetvis omedelbart och automatiskt dylika höljen, så snart han behöver dem för arbete i de lägre världarna.

 

9.6  Hur energierna förvandlar eterhöljet

Individens effektiva medvetenhetsutveckling förutsätter eterhöljets fullständiga förvandling. Denna är resultatet av samverkan mellan inkommande energier och eterhöljets egna och försiggår i tre stadier.

På det första stadiet är eterhöljet alltjämt oförvandlat. Den inkommande pranan mottas av de tre pranacentren och upptas av hela höljet, varvid eterhöljet automatiskt bibehålls friskt och förmedlar sin hälsa till organismen. På detta stadium har eterhöljet en viktig funktion i att vara en skiljevägg mellan de överfysiska och de fysiska energierna, därmed skydda individen för energier han på detta stadium inte skulle kunna behärska.

På det andra stadiet börjar förvandlingen såsom resultat av människans medvetenhetsutveckling. Prana begynner förenas med energin i bascentret och sakta driva den förenade energin uppåt från lägre till högre centra. Nöjer sig individen med att följa med mänsklighetens majoritet i årmiljonernas sakta lunk, höjs energierna till solarplexuscentret enbart. Får han emellertid vetskap om esoteriken och beslutar att bli en aspirant på lärjungaskapet, strävar han metodiskt att förvärva egenskaper och förmågor och höjer därmed energierna över solarplexuscentret. Detta är innehållet i all esoterisk träning.

På det tredje stadiet förenas prana – etermateriens strålningsenergi – ännu effektivare med eterhöljets inneboende energi, vilket bland annat får till verkan att eterhöljet blir mottagligare för kausala inflytanden. Därmed stiger de förenade energierna snabbare i den trefaldiga centralkanalen. Särskilt påskyndas förloppet, när den stigande energin når det pranamottagande centret mellan skulderbladen. Därmed ingår den trefaldiga basenergin och den trefaldiga pranan en definitiv förening. Detta sammanfaller med att individen genomgår den första planetariska initiationen, då energin även fixeras i något av de tre högre centren – hjäss-, hjärt- eller strupcentren – vilket centrum det blir beror på om individens kausalhölje tillhör första, andra eller tredje departementet.

Såsom resultat av denna energiernas förening förvandlas eterhöljets centra. Deras energiutstrålning intensifieras och deras rotation övergår från tre- till fyrdimensional. De tre större centren i huvudet – altamajorcentret, panncentret och hjässcentret – aktiveras och det börjar cirkulera energi dem emellan, liksom sker i de tre pranamottagande centren. Tidigare har dessa tre centra varit ganska isolerade från varandra, men nu förenas de i en energitriangel. I aktiveringen av huvudets centra är det idémentaliten, som ger centren deras strålkraft, medan prana står för den ökade rotationen och den övriga aktiviteten.

På eterhöljets atomhinna har idémentaliten en renande inverkan, som förstärks, allteftersom idémentalitens aktivering intensifieras. Sedan idémentaliten och prana börjat förenas med mentalenergin, upplöses atomhinnan efter hand. Denna process är normalt slutförd, när individen blivit ett fulländat kausaljag. Han bör då även ha uppnått medvetenhetskontinuitet mellan sömn och vaka liksom från liv till liv genom alla inkarnationerna. Undantag från denna regel förekommer i deras fall som frivilligt och för bestämda syften (åtagna uppdrag) avstått från att upplösa atomhinnan, en process som kan hejdas med en bestämd viljeakt.

Under den tid, som förflyter mellan första och fjärde initiationen, motsvarande humanitets-, idealitets- och enhetsstadierna, renar de uppstigande energierna gradvis den trefaldiga centralkanalen och hela eterhöljet, tills all hindrande materia bränts bort. Alltmedan idémentalit och prana rensar kanalerna och aktiverar centren, tränger energierna från kausalhöljet allt effektivare ner i eterhöljet. Till gensvar på de inträngande kausalenergierna återutsänder eterhöljets hjässcentrum till kausalhöljet energier det mottagit därifrån. Energiutbytet mellan eter- och kausalhöljena intensifieras därmed. De mentalenergier individen utvecklat under inkarnationerna intensifieras genom individens egen mentalaktivering (rätt kunskap, rätt insikt, rätt förståelse, rätt förverkligande), så att de slutligen bränner sig igenom skyddshöljet omkring eterhöljets hjässcentrum. Därigenom blir det möjligt för individen att avsiktligt från mentalvärlden rikta idémentaliten. Genom sin mentalenergi förenar individen först prana och idémentaliten, varefter han förenar dessa eterenergier med mentalenergierna. Det sammanlagda resultatet av dessa föreningar är att eterhöljets yttersta skyddshinna förstöres, varigenom individen blir kausalt medveten i sin fysiska dagsmedvetenhet. Detta medför obruten kausal medvetenhetskontinuitet genom alla inkarnationer.

Kausalenergiernas nedstigning och eterenergiernas uppstigning under mentalmedvetenhetens styrning medför även att emotional- och mentalhöljena renas, så att de töms på för medvetenhetsutvecklingen otjänligt innehåll och alltmer blir enbart förmedlare av de upp- och nedstigande fysisk-eteriska och kausala energierna.

De ovan beskrivna processerna fullbordas i samband med de tre första initiationerna, varefter i samband med förberedelsen för fjärde initiationen de kvarvarande hindren i människans eter-, emotional- och mentalhöljen förintas.

Idémentaliten förenas först med prana i det centrum som är beläget mellan skulderbladen. Förenade stiger idémentaliten och prana därefter upp i huvudet, där de förenas med den mentalenergi som vitaliserar de tre större centren i huvudet.

När idémentaliten och prana förenas med mentalenergin, blir resultatet att hela eterhöljet enormt vitaliseras. I synnerhet vitaliseras hjäss-, pann-, strup- och hjärtcentren. Dessa fyra högre centra bildar då ett särskilt energifält, som verkar attraherande på tredjetriadens energier. Inströmmande energier från tredjetriaden aktiverar särskilt hjässcentret. När hjässcentret vitaliseras, blir även alla de övriga centren stimulerade.

Först när kausaljaget förvärvat essentialmedvetenhet till viss grad (46:5-7) och med denna medvetenhets enhetsenergier styr kausalhöljet, som då i sin tur styr inkarnationshöljena, kan idémentaliten och prana utan fara för individen förenas med de mentala och kausala energierna.

Från energisynpunkt ligger människans befrielse i att energin i bascentret överföres till de högre belägna centren.

Föreningen av idémentalit och prana sker automatiskt och naturligt genom den långsamma evolutionen i människoriket och är orsaken till den robusta hälsa som människan bör åtnjuta, om hon lever rent och riktar tanke och känsla på högre ting. Om energierna skall stiga ännu högre i centralkanalen, måste det vara resultatet av aktivt arbete för den egna medvetenhetsutvecklingen. När individen sålunda lyckats höja de förenade prana-kundalinienergierna ytterligare, så att de nått upp i strupcentret, förenas de med de mentala energier som detta centrum utstrålar. Mentalenergierna från strupcentret bildar en triangel med energierna från pann- och hjässcentren.

Senare, när de förenade energierna höjts upp i huvudet, ingår de först i skallbascentret (ofta kallat altamajorcentret), varifrån de cirkulerar i den energitriangel detta centrum då bildar med hjäss- och panncentren. Det finns ingen naturlig förbindelse mellan centralkanalen och skallbascentret, och för att energierna skall kunna gå över till detta centrum måste individen överbrygga gapet genom att bygga en kanal i etermateria. Denna kanal är en eterisk motsvarighet till den så kallade regnbågsbron, som han bygger i kausalmateria mellan kausalhöljet och andratriadens mentalatom.

Detta arbete utföres emellertid inte genom avsiktlig manipulation med ifrågavarande materier. Det utföres över huvud taget inte med materieaspekten utan med medvetenhetsaspekten, alldeles oavsiktligt, genom att individen aktiverar och allt oftare har sin dagsmedvetenhet centrad i högre mentala och kausala medvetenhetsslag, är allt oftare självmedveten i dessa slag, tänker allt mer syntetiskt (överblickande, sammanfattande), i allt bättre överensstämmelse med verkligheten. Ett oundgängligt krav är också att han tillämpar sin insikt och sin förmåga i tjänande verksamhet och arbete för mänskligheten. Egoister, som är huvudsakligen upptagna med sin egen utveckling, förmår inte draga till sig de för uppstigandet nödvändiga enhetsenergierna från värld 46.

När gapet mellan centralkanalen och skallbascentret är fullständigt överbryggat, samordnas eterhöljet med mentalhöljet och förenas dessa höljens energier.

Nuvarande mänskligheten har som mest lyckats höja energin i en av de tre kanalerna. Minst två tredjedelar av energin från bascentret går i stället till sakralcentret. För att den förenade idémentalit-pranaenergin skall fullständigt förenas med mentalenergin måste den kunna stiga ohindrad uppför minst två av de tre kanalerna. Först när den kan stiga ohindrad i alla tre i den för individen rätta ordningen, aktiveras bascentrets energi, idémentaliten, helt och hållet och kan den punktera den fysiska atomhinnan. När detta sker, förenas också de tre kanalerna till en enda.

Att energierna stiger upp från bascentret till hjässcentret i den rätta ordningen, betyder att de under denna process genomlöper eterhöljets viktigaste centra i bestämda geometriska mönster. Varje sådant mönster omfattar tre centra och bildar därigenom en så kallad energitriangel. Det är dessutom viktigt att energierna genomlöper triangelns tre centra i den rätta ordningen, vilken är bestämd av individens departementstillhörighet (stråle).

Följande viktigare energitrianglar bildas under individens evolution i människoriket:

emotionaljag: bascentret, solarplexuscentret och hjärtcentret;

mentaljag: bascentret, hjärtcentret och strupcentret;

mentaljag med begynnande kausal medvetenhet: hjärtcentret, strupcentret och fem centra i huvudet;

kausaljag: hjärtcentret, strupcentret och sju centra i huvudet;

fulländat kausaljag med essential medvetenhet (46:5-7): hjärtcentret, sju centra i huvudet, panncentret och hjässcentret;

Att envar av dessa energitrianglar träder i funktion på ett visst stadium av människans medvetenhetsutveckling, betyder inte att triangeln då är ensam i sin verksamhet. Så snart energin är fritt farbar i de kanaler som förenar tre centra till en triangel, aktiveras denna och är sedan fortsatt aktiv, även om någon annan triangel för tillfället är den aktivaste.

Den så kallade pranatriangeln – de tre centra som tar emot utifrån instrålande prana – har uteslutande fysisk betydelse och är därför oväsentlig för medvetenhetsutvecklingen. Kundalini ligger i bascentret och har hos normalindividen till huvudsaklig uppgift att vitalisera eterhöljet.

Under individens evolution ingår idémentaliten tre gånger förening med andra energier. Första gången förenas idémentaliten med eterhöljets prana i ett centrum mellan skulderbladen. Andra gången förenas den med mentalenergierna i strupcentret. Tredje gången förenas idémentaliten med superessentialenergi (45:1) från tredjetriaden på det ställe där de förenade eter- och mentalenergierna utgår ur hjässan.

Envar av de tre kanalerna har till uppgift att förena de tre nämnda energi­erna. Energierna cirkulerar, och när eterhöljets alla större centra är fullt aktiverade, är också alla energitrianglar i funk­tion.

När kundalini har förenats med prana, blir centren tredimensionala i sin aktivitet. När den förenade idémentalit- och pranaenergin förenas med mentalenergin, blir centren fyrdimensionala. När den förenade kundalini-prana-mentalenergin förenas med superessentialenergin, blir centren sexdimensionala.

Allteftersom energin stiger i de tre centralkanalerna, stegras aktiviteten icke endast hos centren utan hos varenda atom i eter-, emotional- och mentalhöljena. Denna aktivitetsstegring verkar dels så att grövre och otjänlig materia kastas ut ur höljena, dels så att materia, som svarar mot höljenas numera högre frekvens, attraheras till och införlivas med höljena.

 

9.7  Hur eterhöljets centra ter sig för högre objektiv medvetenhet

För högre objektiv medvetenhet framträder fyra klart urskiljbara delar av ett centrum i eterhöljet: ytterst det omgivande strålklotet, därinom energiutstrålningar i form av ”ekrar” eller ”kronblad”, ännu längre inne en triangel av energi, slutligen i denna en intensivt strålande punkt.

Det omgivande strålklotet är centrets utåtgående vibrationseffekt, vilken tilltar allteftersom centret aktiveras under evolutionens gång. Det är dessa strålklot, ett omkring varje centrum, som tillsammans bildar människans aura. Denna är den verkliga auran, som ej skall förväxlas med den så kallade hälsoauran, som utgör endast en del av eterhöljets utstrålning. Det är på auran den esoteriske läraren (åtminstone ett 46-jag) med sin objektiva medvetenhet ser om individen ifråga har centren ovan mellangärdet aktiverade eller ej, graden av aktivering hos enskilda centra och dessas kronblad, om de styrande departementsenergierna (de fem som tillsammans utgör individens ”typ”) skall anses tillräckligt klara i sina uttryck, vidare om monaden i triaden riktar sin uppmärksamhet och alltså sina energier utåt mot omvärlden eller inåt mot de egna verkliga eller inbillade problemen, om monaden är övervägande centrad i första- eller i andratriaden och om det föreligger en konflikt mellan monadens intressen såsom förstajag och såsom begynnande andrajag, det som i äldre esoteriska terminologin kallades kampen mellan personligheten och själen, eller mellan ”lägre jaget” och ”högre jaget”.

Studiet av auran avslöjar således mycket för den individ som kan läsa den rätt, kunskap som på mänsklighetens nuvarande utvecklingsstadium skulle ofelbart missbrukas. Vi bör därför vara tacksamma för att denna förmåga är ytterst sällsynt och finns endast hos framskridna lärjungar och invigda.

Det är också auran och dess attraktionsförmåga och stadga, som håller samman en grupp individer, får åhörarna att lyssna på en talare och får en individ att framstå som betydande för sin omgivning. Strålklotet kan ofta lätt konstateras genom sina effekter på omgivande människor. En känslomässigt uppskruvad individ med ett överaktivt solarplexuscentrum kan sprida åtskillig oro omkring sig. En framskriden individ, som avsiktligt, medvetet och kreativt riktar energin från hjärtcentret och strupcentret, kan inspirera hundratals andra.

Kronbladen eller ekrarna är de egentliga bärarna av höljets medvetenhet. Ju högre molekylarslag dessa består av, desto högre medvetenhetsslag kan de alltså vara bärare av. Det förtjänar påpekas att alla medvetenhetsyttringar har såväl en materie- som en energiaspekt. Alla mentala, emotionala och fysiska egenskaper och förmågor motsvaras alltså av bestämda molekylarslag och dessas 49 underavdelningar med hithörande energislag och har alla sina givna platser i motsvarande centrum i mental-, emotional- eller eterhöljet. Saknas någon viktigare egenskap, betyder det att motsvarande kronblad inte är aktiverat.

Medvetenhetstillståndet anges alltid av omfattningen, färgen och aktiviteten av de energier som utgör kronbladen. Kronbladens grad av öppnande och utveckling bestäms av de styrande departementen liksom av monadens utvecklingsnivå. Utstrålningens intensitet, som visar sig i ljusets styrka och klarhet, bestäms även av uppmärksamhetens mera bestående inriktning i något visst liv liksom av den allmänna tendensen hos monadens tänkande, allt enligt principen ”energi följer tanken”. Till exempel kan en individ på lärjungastadiet ha sin naturliga fokus i solarplexuscentret men tack vare målmedveten inriktning på högre ideal överföra denna energi till hjärtcentret. Därmed framkallas en tillfällig atrofiering av solarplexuscentret under mellangärdet och en motsvarande stimulans av hjärtcentret över mellangärdet.

Den centrala energitriangeln anger ofelbart de tre triadernas departementsenergier. Ett 45-jag kan av detta också se vilken av dessa tre energier som dominerar. Detta är inte möjligt för lägre jag, vilka i stället får söka sluta sig till detta genom kronbladens och det omgivande strålklotets karaktär. Här är felslut möjliga för 46-jag och lägre jag men inte för 45-jag.

Punkten i mitten av varje centrum är dettas kontakt med tredjetriaden, den kanal genom vilken energier från tredjetriaden och dess världar (43–45) strömmar ner i centret. I eterhöljets centra utgör dessa punkter tredjetriadens förankring i fysiska världen. Punkterna är förmedlare av all den livsenergi som kan nå centren från tredjetriaden och dess världar, de tre högsta världarna i solsystemet. Dessa ”livspunkter” eller ”ädelstenar”, som de kallas, är potentiellt uttryck för det högsta slag av vilja, medvetenhet och kunskap som monaden kan förvärva inom solsystemet. Centrens tre övriga delar – strålklotet, kronbladen och energitriangeln – är i sin tur uttryck, höljen och redskap för livspunkterna. Livspunkterna är bärare av de evolutions- och expansionsfrämjande energier som förmår monaden att söka sig ”hem igen” upp genom världarna, de energier som förmår monaden att göra de erfarenheter och experiment i livet som leder till förvärvet av för medvetenhetsutvecklingen väsentliga egenskaper och förmågor.

Det finns sju dylika livspunkter, en i ettvart av de sju viktigaste centren. De är uttryck för den grundläggande sjuindelningen av rörelse, medvetenhet och materia, ävenledes de sju underdepartementen till tredjetriadens departement.

I den mänskliga individens utveckling kommer den tid när eterhöljets övriga energier förbleknar i den intensiva utstrålningen från de sju livspunkterna. Det ljus de tillsammans avger har då hjässcentrets färg. Alla centra är då fullt utvecklade och sinsemellan förenade genom en linje av livsenergi. Av de sju dominerar då i strålningsintensitet de tre livspunkter som svarar mot de tre första departementsenergierna.

 

9.8  Hur lärjungen använder sitt förvandlade eterhölje

I slutet av tillvaron i människoriket har lärjungen aktiverat energierna i sina höljescentra till fullo. Individen kan då avsiktligt och medvetet använda energierna från centren i sin kontakt med andra. Centren och deras energier blir lärjungens redskap i tjänandet av evolutionen, enheten och mänskligheten.

Enligt planethierarkin är den tekniska detaljkännedomen om antalet kronblad hos varje centrum, dessas färger och namn på sanskrit etc. oväsentlig. Vad som däremot är väsentligt för esoterikern är att sträva efter att förvärva de egenskaper och förmågor som kronbladen skall bli bärare av. I samband därmed är det en väsentlig insikt att antalet kronblad i ett centrum visar det antal olika energier esoterikern kan förvärva för att uttrycka i sitt tjänande.

Låt oss till exempel taga eterhöljets hjärtcentrum, som har tolv kronblad. Detta centrum är en återspegling i etermateria av kausalhöljets centrum, som likaledes har tolv kronblad. Dessa är bärare av de tolv essentiala egenskaperna, som varje aspirant på lärjungaskapet arbetar med att söka förvärva.

De tolv kronbladen i eterhöljets hjärtcentrum är organ för de tolv essentiala egenskapernas förverkligande i fysiska världen. De tolv kronbladen i emotionalhöljets hjärtcentrum är organ för den känslomässiga förståelsen och de tolv kronbladen i mentalhöljets hjärtcentrum är organ för den intellektuella förståelsen av dessa egenskaper. Kronbladen i kausalhöljets fyrdelade centrum är organ såväl för den kausala insikten om dessa egenskaper som för det fullständiga förverkligandet av dem. Av detta kan man förstå varför kausal- och eterhöljena sägs vara människans viktigaste och faktiskt enda oumbärliga höljen.

Det är alldeles väsentligt inse att centren aktiveras genom förvärv av motsvarande förmågor och egenskaper i tjänande och självuppoffrande liv, inte genom meditation eller koncentration på centren och deras energier. Centren fås att automatiskt fungera rätt genom rätt liv, genom odlande av medvetenheten, rätt tänkande och kärleksfullt handlande.

Det är medvetenhetsaspekten, som gör formen magnetisk, får den att mottaga, avvisa och förmedla energier. Det är alltså graden av medvetenhetsutveckling hos livsformen som bestämmer karaktären och kvaliteten av dess energiflöde och dess strålningssfär.

Numera består eterhöljet hos individerna i människoriket (och endast i detta rike) av alla fyra eteriska molekylarslagen (atomslaget inräknat), 49:1-4. Avsikten med detta är att eterhöljets fyra molekylarslag slutligen, när mänsklighetens majoritet har blivit ”andligt utvecklad”, det vill säga börjat aktivera andratriaden, skall förmedla energier från världarna 43–46. Detta blir resultatet av medvetet aktiveringsarbete. Delvis sker detta genom planethierarkins försorg i de så kallade initiationerna eller invigningarna.

Detta arbete med att förvandla eterhöljet till förmedlare av energier från världarna 43–46 fullbordas, när individen blivit 46-jag och kan undvara icke endast emotional- och mentalhöljena utan även kausalhöljet. Vill han därefter verka i fysiska världen, kan han, om han så önskar, forma enbart ett eterhölje, vilket då direkt och utan mellanliggande höljen blir ett fulländat uttryck för essential (46) medvetenhet och vilja.

Lärjungar tillhör något av planethierarkins sju departement. De lärjungar, som tillhör något av departementen 4, 5, 6 eller 7, övergår med tiden till något av departementen 1, 2 eller 3. Denna övergång kan ske, när eterhöljet har tillräckligt mycken involverad essentialmateria, alltså kosmisk eter av lägsta slag.

 

9.9  Att arbeta med de kosmiska etrarna

Förmågan att arbeta med kosmisk etermateria, alltså energi och medvetenhet i världarna 43–46, yppar sig först när essentialmedvetenheten vaknar och kan nerdimensionera sina ideer till det kausala och mentala. Intuitioner är ideer klädda i kosmisk etermateria. Först när människan blir mottaglig för sådana ideer, kan hon börja bemästra tekniken för kontroll över eterenergierna. Alltså först när människan börjar förvärva essentialmedvetenhet, får hon tillåtelse att arbeta medvetet med eterenergierna.

Allt detta är egentligen ett exempel på den stora skapelseprocessen. Ideer, som utgår från essentialvärlden, den lägsta kosmiska etern, måste först klädas i kausalmateria, sedan i mentalmateria, därpå energiseras med emotionalmateria för att slutligen, om de lever så länge, antaga fysisk form, först eterisk, sedan grovfysisk. Att många ”lysande ideer” aldrig kommer till utförande behöver inte bero på att de är felaktiga. Det kan också bero på att individen försummar att sätta in känslans energi och konkretisera idén i det fysiska. Många tänkare har hela sin uppmärksamhet på det mentala, är nöjda med att själva nå klarhet och insikt.

 

9.10  Risker med felaktig aktivering av centra

Det är viktigt inse att eterhöljet fungerar som ett skydd för och en avskiljare av energier, vilka annars skulle vara farliga för individen, så länge han befinner sig på lägre utvecklingsstadier.

Man bör icke företaga sig att söka metodiskt vitalisera eterhöljets centra annat än under övervakning av en esoterisk mästare, ett 45-jag. De aktiveringsmetoder yogier lär ut är ytterst riskabla, i synnerhet för oss västerlänningar, som har andra fysiologiska förutsättningar än indier. Planethierarkin varnar och med eftertryck, ty faran med att leka med elden är stor. Varningen gäller icke endast den nuvarande inkarnationen, ty efterverkningarna av misstag sträcker sig över flera.

Det medför större risker att stimulera eller utveckla de centra, som inte är förbundna med större kroppsorgan, än de centra som är förbundna med sådana. Panncentret tillhör den första kategorin, solarplexuscentret den andra. I fråga om solarplexuscentret kan eventuella energiöverskott tas emot av mag-tarmkanalen och levern. Något motsvarande är inte möjligt beträffande panncentret, varför detta centrum är särskilt skyddat för alltför hastig aktivering, bland annat genom att vara försett med ett särskilt starkt skyddshölje. Följden härav blir ofta att panncentret är förhållandevis ringa aktiverat även hos för övrigt högt utvecklade individer.

Om individen, enbart med viljekraft eller ensidig mental utveckling men utan de erforderliga essentiala egenskaperna och de därmed sammanhängande förmågorna, skulle lyckas förena prana och idémentalit och förmå dem att stiga uppför centralkanalen, riskerar han besatthet, vansinne, fysisk död eller allvarlig kroppslig sjukdom. (Med besatthet menas att individen–monaden helt eller delvis drivits ur sina båda fysiska höljen, vilka i motsvarande mån tagits i besittning av ett emotionalväsen, som önskar göra erfarenheter i fysiska världen men velat slippa genomgå den mödosamma inkarnationsprocessen.) Eftersom den ur bascentret uppstigande energin inte kan nå hjässcentret utan i stället böjs av nedåt, går den in i sakralcentret och vitaliserar detta kraftigt. Att energin böjs av på detta sätt, beror på att den tvingas tillbaka, därför att centralkanalen alltjämt är igensatt.

En ytterligare fara ligger i att den oinvigde inte vet sina höljesdepartement och därför är okunnig om i vilken ordning energierna skall gå genom de olika centren och vilka trianglar de därunder skall bilda. Oundvikligen begår han ödesdigra misstag, även om han mot förmodan skulle lyckas få kundalini att stiga. Resultatet blir att energin bränner sig fram och alltså förstör vävnad. I bästa fall betyder det att han fördröjer sin utveckling med flera inkarnationer, eftersom han måste ägna mycken tid åt att reparera de skador han vållat sig.

Om individen framhärdar i dylika förfaranden i liv efter liv, om han försummar att utveckla andrajagets egenskaper och förmågor och inriktar sig helt på att manipulera materien för själviska syften, kan han åsamka sig obotlig skada. Genom att på ett förfelat sätt förena prana och idémentalit kan han ”lyckas” fullständigt förstöra förstatriadens fysiska atom och därmed göra triaden som helhet obrukbar. Monaden måste därefter förvärva en ny förstatriad och således börja om evolutionen från mineralriket, en försening som beräknas kosta monaden c:a trettio eoner.

 

9.11  Eterisk syn

Eterisk syn är individens förmåga att uppfatta vibrationer inom den fysiska världens eteriska molekylarslag. Den eteriska synen förmedlas vanligen genom de fysiska ögonens eteriska delar. Glöm inte att varje organ, varje cell har sin eteriska motsvarighet! Intryck av etermaterien överföres med etervibrationer, som tas emot av näthinnans eteriska motsvarighet och via synnerven befordras till hjärnan.

Eterisk syn kan emellertid lika lätt, och ofta lättare, förmedlas av andra sensitiva områden i eterhöljet. I synnerhet gäller detta de sju viktigaste centren, främst panncentret. Dylik synför­måga i sensitiva delar av eterhöljet beror vanligen på att också emotionalhöljets motsvarande centra nått en högre grad av utveckling än normalt.

Den individ, som vill utveckla medvetenheten, gör klokt i att beakta endast de intryck han tar emot genom de fyra högre centren – hjärt-, strup-, pann- och hjässcentren – och konsekvent bortse från intryck genom de tre lägre centren, alltså bas-, sakral- och solarplexuscentren.

Det finns två slag av eterisk syn, lägre och högre. Det lägre slaget är vanligast hos djur och mentalt mycket outvecklade människor. Detta slags etersyn är inte någon exakt och bestämd sinnesförnimmelse förmedlad genom ett specialiserat organ utan ett slags massiv förnimmelse i hela eterhöljet och är praktiskt taget omöjlig att styra. Eterhöljet är ytterst nära förbundet med nervsystemet, så att intryck som träffar det ena också mottas av det andra. I detta lägre slags etersyn är det nästan helt det perifera nervsystemet, som mottar intrycken. Det perifera nervsystemet (sympatiska och parasympatiska) innehåller förhållandevis mycken etermateria och är därför särskilt mottagligt för vibrationer från etervärlden och de lägre regionerna i emotionalvärlden.

Hos mer utvecklade individer har denna obestämda sensitivitet försvunnit i samband med att mentalmedvetenheten utvecklas. Senare, när människan börjar utveckla de högre medvetenhetsslagen, återfår hon den eteriska synen, men nu den av det högre slaget. Denna är precis och exakt, står under viljans kontroll och utövas genom bestämda eteriska sinnesorgan. Intrycken tas emot och bearbetas i centrala nervsystemet, icke i perifera nervsystemet.

Eterisk syn kan tillfälligt framkallas genom yttre inflytanden, till exempel nervspänning till följd av stress eller trötthet, allvarlig sjukdom, slag mot hjärnan i samband med olycksfall, en stark elektrisk stöt, narkotika och alkohol. Eterhöljet är särskilt känsligt för alkohol.

Eterisk syn gör sig betydligt lättare gällande i djupare hjärnvågstillstånd: djup alfa (10–7 Hz), theta (7–4 Hz) och delta (4–0,5 Hz).

Också (själv)suggestion och hypnos underlättar spontan eterisk syn. Vissa ceremonier och riter, som framkallar självsuggestion, kan framkalla även eterisk syn. Det rekommenderas inte att underkasta sig hypnos för att erhålla eterisk syn. Hypnos gör individen till slav under en annan och strider därmed mot lagen för självförverkligande.

En människa, som lyckats bli vän med eteriska naturväsen, kan av dessa få hjälp att erhålla glimtar av eterisk syn, så att hon kan se dessa sina eteriska vänner. Dylika naturväsen är ytterst skygga för människor och ogillar genomsnittsmänniskans fysiska och emotionala utstrålning: dunster av hennes animala kost, alkohol och tobak, liksom hennes låga och själviska känslor såsom begär, vrede och nedslagenhet. Fysiskt och psykiskt rena människor med starka, osjälviska och upphöjda känslor skapar däremot det slags atmosfär som naturväsen trivs att vistas i. Nästan alla naturväsen tycker om musik, och somliga dras särskilt till vissa melodier.

En metod att utveckla eterisk syn använder fantasin. Man försöker ”föreställa sig” hur ett visst grovfysiskt föremål, till exempel en sluten ask, ser ut inuti. Detta är inte detsamma som att gissa, utan är en anspänning av uppmärksamheten, ett försök att se det som inte kan ses med grovfysiska ögon. Efter många sådana försök har man oftare rätt än vad slumpen skulle ha givit, och kort därefter börjar man faktiskt se eteriskt det man i början endast föreställde sig. Denna metod att förvärva etersyn har tillämpats av bland andra zuñifolket, en indianstam i sydvästra Förenta staterna.

Många människor kan se den eteriska utstrålningen kring organismen, i synnerhet den strålning som utgår från fingrarna. Färre kan se eterstrålningen kring järnmagneter, kristaller och koppartråd vars ena ände utsatts för solljus. Om man först vistas i ett mörkt rum tre till fyra timmar, blir näthinnan känsligare, så att det går lättare att se eteriskt. En icke ovanlig erfarenhet av begynnande etersyn är förmågan att se föremålen i ett mörkt rum genom slutna ögonlock.

Levande organismer, såsom människor, djur och växter, samt kristaller och metaller, avger eterisk strålning, som kan ses med etersyn. Eterstrålning avges emellertid inte av organismer, som står under påverkan av narkosmedel, och aldrig heller av döda organismer. Bedövningsmedel stöter ut etermateria ur organismen, vilket då givetvis förhindrar eterisk utstrålning.

Fullständig eterisk syn ger individen förmågan att se genom den tätaste grovfysiska materia. En stenmur ser ut som en lätt dimma. Innehållet i en sluten behållare kan klart uppfattas. Ett brev i ett förslutet kuvert kan läsas. Men en smula övning kan man även finna ett visst textställe i en igenslagen bok.

När den eteriska synen är fullkomligt utvecklad, står den helt under viljans kontroll, så att man kan använda den eller avstå efter behag. Då är det lika lätt att skifta från vanlig grovfysisk till eterisk syn som att ändra ögonens fokus. Egentligen handlar det om att ställa om medvetenhetens fokus.

Jorden är i viss mån genomskinlig för etersyn, så att man kan se flera meter ner i den ungefär som i ganska klart vatten. Därför kan man se djur som gräver gångar i jorden, liksom fyndigheter av kol, olja och malmer, om de inte ligger för djupt under ytan.

Människo-, djur- och växtorganismer är i stort sett genomskinliga, så att man kan se de inre organen i arbete och på sådant sätt upptäcka och diagnostisera sjukdomar.

För eterisk syn framträder många annars osynliga väsen, såsom de naturväsen som har eterhöljen: den nordiska folklorens älvor, tomtar och troll; den hävdvunna magins feer, salamandrar (eldandar), sylfer (luftandar), undiner (vattenandar) och gnomer (jordandar).

Liksom det finns eteriska ögon, som ser de för de flesta osynliga formerna, så finns eteriska öron, som hör de för de flesta ohörbara ljuden. Framtidens eteriskt seende bildkonstnärer och eteriskt hörande tonsättare skall skänka oss konstverk av hittills onådd skönhet.

 

9.12  Grundläggande om arbete med eterhöljet

Eterhöljet skall uppfattas såsom ett redskap, som verkställer den mänskliga medvetenhetens vilja i fysisk materia. Eterhöljet förmedlar människans tanke och känsla till organismen och förankrar henne därmed i hela fysiska världen, den grovfysiska såväl som den eteriska delen.

Eterhöljet påverkar även med reflexverkan. Därmed menas att tankar och känslor, som tas emot av eterhöljet, kan där förstärkas och därifrån riktas tillbaka (studsas eller speglas tillbaka) till mental- och emotionalhöljena och stärka dessa i sin aktivitet. På detta sätt kan eterhöljet användas som redskap för människans mentala och emotionala medvetenhetsutveckling.

Arbete med eterenergier är alltid avsiktligt arbete med det egna eterhöljet. Eterhöljet står delvis under viljans kontroll, kan i vissa avseenden styras med riktad uppmärksamhet.

På mänsklighetens nuvarande allmänna utvecklingsstadium är eterhöljet hos de allra flesta förhållandevis outvecklat. Normalindividens fysiska medvetenhet är medvetenhet i organismen och om den ”synliga”, grovfysiska världen. Om eterhöljet är han omedveten, liksom om etervärlden. Första steget mot att utveckla eterhöljet är att uppmärksamma dess existens, tänka på det, lära sig mer om det (teoretiskt studium). Andra steget är att studera eterhöljet praktiskt, för­söka urskilja det hos en själv och andra, även hos djur, träd och så vidare. Inte bara se utan även känna eterhöljets existens, vilket går lättare i tillstånd av djup avslappning. Genom att ständigt uppmärksammas blir eterhöljet självt mer medvetet, gensvarar bättre på individens viljeimpulser.

Betraktat i och för sig självt är eterhöljet ett eget väsen, som tillhör evolutionen. Det är inte, som emotional- och mentalhöljena, ett involutionsväsen, en elemental. I egenskap av evolutionsväsen har eterhöljet förmåga av egen aktivitet, ehuru betydligt svagare än det medvetna mänskliga jagets, så att eterhöljet kan ställas fullständigt under viljans kontroll; detta sistnämnda är emellertid ett avlägset mål i mänsklighetens evolution.

Eterhöljet fullgör i varje ögonblick oräkneliga funktioner, utan vilka vi inte skulle kunna leva vidare från den ena sekunden till den andra. Allt detta pågår inom vårt system utan att vi har den ringaste aning om det, förrän vi börjar studera eterhöljet. Nästan all aktivitet hos eterhöljet försiggår under det dagsmedvetnas tröskel och skall så fortsätta. Men eterhöljet har också en mycket stor outnyttjad potential, och det är denna vi skall taga i bruk.

Vi kan likna vårt eterhölje vid en trogen, idogt arbetande tjänare, som vi, husbonden, knappt bryr oss om. Om vi börjar uppmärksamma honom, visar honom omtanke och kärlek, blir han ännu mer tillgiven, blir beredd att arbeta ännu mera, kan betros med fler uppgifter. Om vi förvärvar djupare kunskap om eterhöljet, inser vi att vi kan systematiskt och metodiskt öva eterhöljet till att fullgöra funktioner, som kräver mer av intelligens, noggrannhet och ändamålsenlighet än som för närvarande är möjligt.

Mänskliga normalindividen är omedveten i två av sina höljen: kausalhöljet och eterhöljet. Kausalhöljets medvetenhet tillhör hans övermedvetenhet, som han med tiden skall lära sig att aktivera, så att han mot slutet av sin tillvaro i människoriket kan vara dagsmedveten i detta hölje och ha sin medvetenhet naturligt centrad i detta. Denna övergång från mentalhöljet till kausalhöljet åstadkoms genom byggandet av den så kallade regnbågsbron (sanskrit: antahkarana), vilket är möjligt endast för framskridna esoteriker.

Eterhöljets medvetenhet däremot tillhör icke det övermedvetna utan är nedsjunken i det undermedvetna, alltsedan mänskligheten genom att övergå till civilisationsstadiet flyttade sin dagsmedvetenhet från det fysiska till det emotionala. Eterhöljets medvetenhet skall i framtiden åter aktiveras, vilket inte sker på samma sätt som med kausalmedvetenheten. Etermedvetenheten behöver endast väckas ur inaktivitetens slummer, ett betydligt enklare förfarande.

 

9.13  Meditationens betydelse

Meditationens betydelse för medvetenhetsutvecklingen kan knappast överskattas. Det finns många olika meditationsmetoder, med vilka man når mer eller mindre samma slags resultat. Det gemensamma för dem alla är att individen riktar uppmärksamheten inåt, på sina tankeprocesser, hämmar flödet av automatiska tankeassociationer, det ”inre babblet”, och håller uppmärksamheten fästad på en enda idé.

Regelbundenheten är ett viktigt inslag. Meditationen behöver inte vara långvarig, men den skall utövas varje dag, helst vid samma tid. Den dagliga regelbundenheten bygger upp mera beständiga, harmoniska rytmer och mönster i eter-, emotional- och mentalhöljena och deras centra.

Uppmärksamheten förbrukar mycket av hjärnans och övriga nervsystemets energi. Sysslar uppmärksamheten med frågor rörande den esoteriska kunskapen, medvetenhetsutvecklingen och andra sådana verklighetsideer, som i sin vidd når utöver den fysiska tillvaron, får hjärnan påfyllning av vitaliserande energier direkt från kausalhöljet. Sysslar uppmärksamheten däremot uteslutande med den fysiska vardagens ting, går hjärnan miste om detta energitillskott.

 

9.14  Devaernas betydelse för medvetenhetsutvecklingen

I framtiden kommer devaerna att träda närmare mänskligheten. Med den högre vibrationsfrekvens de utstrålar och den överlägsna kunskap de äger kan de i samarbete med planethierarkin hjälpa mänskligheten. De har mycket att lära oss till exempel om färger och ljud och dessas inverkan på människors, djurs och växters eterhöljen. När människosläktet tar fasta på deras undervisning, kommer sjukdomarna att kunna besegras. Gruppen violetta devaer, som arbetar inom de fyra etrarna, kommer att vara särskilt aktiv och verka inom de fyra grupper människor, som i varje given tid är inkarnerade. Vid varje given tid härskar fyra departement, varav en mäktigare än de övriga tre. Denna princip symboliseras i Indiens fyra kaster, och man finner även att dessa fyra kaster förekommer överallt på planeten.

Dessa fyra grupper av devaer är en skara tjänare, som svurit att tjäna bodhisattva Maitreya, och deras arbete består i att taga kontakt med människor och undervisa dem i vissa ämnen.

De kommer att lära mänskligheten att se eteriskt, och detta genom att höja människans vibrationskapacitet genom växelverkan med deras egen.

De kommer att undervisa om färgernas inverkan vid helande, i synnerhet om det violetta ljusets verkan i att bota de organiska sjukdomar som har sitt ursprung i eterhöljet.

 De kommer också att bevisa för världens fysikalistiska tänkare att det finns överfysiska världar och att det går att komma i förbindelse med devaer i dessa världar, liksom med diskarnerade människor, vilka inte har fysiska höljen – vare sig organism eller eterhölje.

De kommer att utbilda människorna i övermänsklig fysik. Med denna kunskap kommer människorna att övervinna tyngdkraften och röra sig snabbare, ljudlöst och jämnt. Med förmågan att styra eterenergierna kommer människorna att besegra tröttheten och vinna förmågan att överskrida tidens gränser.

De kommer att lära människorna att rätt nära organismen och eterhöljet och att ur de omgivande etrarna hämta den erforderliga födan. Människorna kommer att rikta uppmärksamheten på eterhöljet, och organismens hälsa blir allt mer ett automatiskt resultat av rätt riktad uppmärksamhet och ansträngning.

Devaerna kommer också att lära människorna enskilt och som släkte att vidga sin objektiva medvetenhet till att innefatta även det överfysiska. Den eteriska hinna, som skiljer fysiska världen från de för närvarande osynliga världarna, kommer att upptäckas av vetenskapen, som kommer att förstå dess funktion. Hinnan kommer med tiden att förstöras av människorna, när de finner hur de skall tränga igenom den.

Tack vare att människor blir allt känsligare och den skiljande hinnan uttunnas allt mera, kommer människors telepatiska förmågor och möjligheter att taga emot inspiration att öka och bli alltmer framträdande. Tack vare att dessa förmågor ökar och insikten om färgernas och ljudets makt ökar, kommer planethierarkins arbete att bättre förstås av allt fler, vilket också bidrar till frigörelsen från det förflutnas illusioner och fiktioner och främjar arbetet på att övergå till femte naturriket.

 

9.15  Eteriseringen

Förvärvet av eterisk objektiv medvetenhet är nästa steg i mänsklighetens kollektiva medvetenhetsutveckling. Den eteriska objektiva medvetenheten innebär först och främst förmågan att se eteriskt och att uppfatta etermaterien.

Etermaterien är det forskningsfält som forskningen står närmast inför att upptäcka. I vår tid blir allt fler läkare inom den konventionella och alternativa medicinen eteriskt seende.

De flesta av de sjukdomar, som nutidens människor lider av, har sina rötter i eterhöljet. Det finns inte många rent organiska sjukdomar. Sjukdomarna har sitt upphov i missförhållanden i eter- och emotionalhöljena.

Säker och sund överfysisk objektiv medvetenhet (klärvoajans och klärådiens) beror på graden av rening hos eterhöljet.

Människors eteriska utflöden kan vara bärare av allvarlig psykisk och fysisk smitta. Ett allmänt renande av eterhöljet medför därför en mer harmonisk och sundare mänsklighet.

Av dessa exempel framgår hur viktigt eterhöljet är, hur betydelsefull kunskapen om det är och hur grundläggande eteriseringen är såsom nästa steg i mänsklighetens evolution.

Eterisering är i själva verket en process, som pågår i alla naturrikena inom planeten. I de tre lägsta naturrikena handlar det enbart om systemisk eterisering, det vill säga monaderna blir allt mottagligare för de systemiska eterenergierna 49:1-4.

Alltså pågår eteriseringen även i mineralriket. Mineralmonaderna uppsugs av växter och upplever vitaliseringsprocessen i dessa, varigenom mineralmonadernas medvetenhet lär sig mottaga och anpassa sig till etervibrationer (gradvis till allt högre från 49:4:7:7 till 49:4:1), förutsättning för uppgående i växtriket. Också har den mänskliga organismen till uppgift är att sträva mot eterisering, något som underlättas genom hälsoriktigt liv, förtärande av ren, vital föda, undvikande av gifter och orenheter med mera.

När naturvetenskapen en gång blivit förtrogen med eterenergierna, kommer den att upptäcka medvetenhetsaktiveringens orsaker och verkningar. Särskilt gäller detta forskare, som har medfödd eterisk objektiv medvetenhet (eterisk syn), en företeelse som kommer att bli allt vanligare.

I femte och sjätte naturrikena är eteriseringen kosmisk, det vill säga medför allt större mottaglighet för allt högre energier inom de kosmiska eteriska världarna 43–46. Även i människoriket pågår den kosmiska eteriseringen, ehuru ännu endast hos den fåtaliga eliten. Den fysiska mänskligheten deltar emellertid omedvetet i den pågående systemiska eteriseringen.

Termen eterisering som beteckning på människomonadernas vidare evolution får därmed en dubbel innebörd: systemisk eterisering och kosmisk eterisering. Systemisk eterisering innebär även att objektiv medvetenhet förvärvas i systemiska etern 49:1-4, i 49:4 till att börja med. Kosmisk eterisering innebär att först subjektiv, senare även objektiv medvetenhet förvärvas i kosmiska etern 43–46, i 46 till att börja med.

Analogin mellan kosmisk och systemisk eter gäller så långt att människan förvärvar eterisk objektiv medvetenhet i den mån hon når utöver de mänskliga världarna och förvärvar essential, superessential etc. subjektiv medvetenhet. Häri ligger också starkast möjliga skydd för missbruk. Utan förvärv av ”hjärtats egenskaper” (46) och ”opersonlig vilja i enhetens tjänst” (45) skulle frestelsen att missbruka de med eterisk objektiv medvetenhet förbundna ”magiska” förmågorna bli överväldigande. Att utveckla enbart eterisk syn och förmåga av magi utan att samtidigt sträva efter att förvärva enhetsmedvetandet (46) och enhetsviljan (45) är en väg på vilken aspiranten riskerar att till sist hamna i svarta logen.

Det finns också direkta samband mellan de fyra aspekterna av skördelagen och de fyra etrarna 49:1-4, liksom de fyra världarna 43–46. Dessa samband kommer att studeras av en framtida gren av den esoteriska forskningen.

Eterisering är en såväl individuell som kollektiv process. Den kollektiva är viktigast och innebär för mänsklighetens vidkommande att det kommer att uppstå eteriskt seende och rent av eteriska människoraser.

Vi står inför bildandet av en ny ras, den femte rotrasens sjätte underras. Fjärde grenrasen i denna sjätte underras beräknas kunna förvärva fysisk-eterisk objektiv medvetenhet (eller eterisk syn), sjätte rotrasen emotional objektiv medvetenhet (eller klärvoajans). I sjätte rotrasen, närmare bestämt mellan dess andra och tredje underraser, lämnar individerna definitivt organismen och övergår till eterhöljet såsom sitt lägsta hölje. Den tredje underrasen blir därmed en eterisk människoras i egentlig bemärkelse. I alla de senare framkommande raserna under den återstående delen av klotperioden är den fysiska människan uteslutande etervarelse, alltså fjärde till och med sjunde underrasen av sjätte rotrasen och hela sjunde rotrasen. I de eteriska raserna är individens inkarnationsperiod eller personlighetens livslängd lika lång som tiden för en grenras, alltså c:a 30 000 år.

 

9.16  Buddha berättar om eteriska människoraser

Följande utdrag ur en buddhistisk skrift, Aggaññasutta, tillhörande den på pali avfattade samlingen av långa lärotal (Dîghanikâya), ger en intressant belysning av frågan om eteriska människoraser. Läsaren göres uppmärksam på att en cyklisk tidsuppfattning ligger till grund för framställningen: det i en avlägsen framtid liggande sammanfaller med det längst förflutna. Det är nämligen så att människoevolutionen på vårt klot icke endast kommer att avslutas med eteriska raser utan också en gång inleddes med dylika. Vi skall uppstiga till det eteriska, därför att vi en gång nedstigit därifrån.

Det är Gautama Buddha själv, som berättar för noviserna Vâsettha och Bharadvâja om människornas första och sista tid som ljusvarelser:

 

”Den tid kommer, Vâsettha och Bharadvâja, men det dröjer mycket länge dit, då denna värld upplöses. När världen sålunda upplöses, kommer alla väsen i allmänhet att vara förvandlade till ljus. I detta befinner de sig, de består av tanke, de lever av lust, de är självlysande, de flyger i luften och de förblir i ett tillstånd, där de lever lyckliga mycket länge. Men så kommer det en tid, Vâsettha och Bharadvâja, efter att det har gått en mycket lång tidsålder, då världen åter börjar bildas. När världen åter börjar bildas, kommer väsendena i allmänhet att mista sina ljuskroppar och kommer till denna världen som människor. De kommer också att bestå av tanke, de lever av lust, de är självlysande, de flyger i luften och de förblir i ett tillstånd, där de lever lyckliga mycket länge.

”Vid den tiden är allt förvandlat till vatten, Vâsettha och Bharadvâja, mörker, svartaste mörker. Månen och solen kan inte ens skymtas, planeter och stjärnbilder kan alls icke ses, natt och dag kännes icke, månader och halvmånader kännes icke, årstider och år kännes icke, kvinna och man kännes icke. Existenserna är existenser blott till namnet. Men när det en gång har gått en mycket lång tid, Vâsettha och Bharadvâja, sprider jorden sig på vattnet. Den kommer till synes på alldeles samma sätt som det skinn som bildas på kokt grädde, när den svalnar. Den fick färg, den fick doft och den fick smak. Den hade färg som fin smörolja eller som nykärnat smör. Den var lika söt som bihonung.

”Men så kände ett av dessa väsen lust efter söta saker, Vâsettha och Bharadvâja, och med fingret smakade det på den saftiga jorden: ’Vad kan väl detta vara?’ Då det begynte smaka på den saftiga jorden med fingret, väcktes ett behov, det begynte känna törst. Några av de andra väsendena begynte så taga efter detta väsen och smakade på den saftiga jorden med fingret. Då de hade smakat på den saftiga jorden med fingret, väcktes törst också hos dem. Så började dessa väsen bryta av klumpar med händerna och äta av den saftiga jorden. Men då de först började bryta av klumpar med händerna och äta av den goda jorden, miste dessa väsen sitt egenljus. Då de hade mistat sitt egenljus, kom månen och solen till synes. Då planeterna och stjärnorna kommit till synes, kunde man skilja mellan natt och dag. Då man kunde skilja mellan natt och dag, kunde man uppfatta halvmånader och månader. Då man kunde uppfatta halvmånader och månader, kunde man uppfatta årstider och år. Så långt har denna värld alltså bildat sig igen.” (Aggaññasutta i Dîghanikâya. Översättning från pali av Lars Adelskogh.

 

Ovanstående text utgör avdelning Nio av boken Eterhöljet av Lars Adelskogh. Copyright © 2005 av Lars Adelskogh och Foinix förlag

.